Den globala ekonomins effektiviseringsproblem

I Markus Larssons artikel (2003) Miljöekonomi – ekonomiska verktyg i miljöns tjänst, står att läsa följande: ”I historien har tillväxt skapats genom både insatsökningar och effektiviseringar.” (sidan 100). Intressant här blir att fundera kring hur dessa insatsökningar och effektiviseringar gestaltar sig. I artikeln riktas kritik mot detta genom att Larsson hävdar ”Att resursåtgången och utsläppen minskar per producerad enhet innebär inte automatiskt att det totala slitaget minskar.” (sidan 101). Det jag främst vänder mig mot gällande detta är inte i första hand det tvivelaktiga i huruvida mängden av förorenande utsläpp minskar eller ej, utan det långsiktigt tveksamma i att producera mer, men till lägre kostnad.

Tar man skogsmarknaden och dess industri som exempel, blir det tydligt att det inte blir långsiktigt hållbart att öka avverkningen av skogen. Detta eftersom träd för närvarande fyller en livsviktig miljömässig funktion, vilka också tar många år i tillväxtanspråk. Därför bör man akta sig för att knyta för generella och starka band mellan effektiv produktion och miljömässigt gynnande.

Det kan vidare vara värt att fråga sig om en mer sofistikerad lagstiftning kunna råda bot på de miljörelaterade problemen företag på den globala marknaden brottas med? Jennifer Clapp och Peter Dauvergne (2005) skriver i sin bok Paths to a Green World om "enviromental laws" och "certification programs" (sidan 99), vilket kanske är någonting att tillämpa i större omfattning. I grund och botten krävs dock upplysning och bildning i en mer omfattande skala, där inte minst lagstiftande makter måste enas. Ty hur man än vrider och vänder på det är det endast maktkonglomeratet som har mandat att förändra saker och ting. Sedan är det givetvis upp till var och en som vill förändra att antingen försöka påverka och övertyga överheten, eller bli en del av den själv!

Att globaliseringens största maktaktörer enas om spelreglerna är av fundamental betydelse för en hållbar utveckling framgent. Men betraktar man globaliseringen som ett nätverk av globala, kulturella, sociala, politiska och ekonomiska relationer (Collste, Göran, Globalisering och global rättvisa, (2004), sidan 52), så förstår man tidigt att det inte är helt enkelt att komparera, jämka och förutse den globaliserande processen. Att nätverkets beståndsdelar inte följer lagar om logiskt eller rationellt tänkande eller handlande, näppeligen heller utopier om perfekt information. Ett förhållningssätt till detta skulle kunna innebära att devisen ”tänk globalt – handla lokalt”, låter bättre än vad ett faktiskt handlande efter den i praktiken för med sig. Detta då exempelvis kulturella och sociala sedvänjor bör betraktas som mer oförutsägbara än det relativt koherenta ekonomiska kretsloppet.

Dan W Boter
danbor02@student.umu.se

Demokratisk kapitalism

Ingemar Lindberg tänker sig en omvandlad kapitalism, i sin bok Den globala kapitalismen – och det nya motståndet. Detta med hjälp utav demokrati, antiimperialism och socialism. Det sympatiska i Lindberg resonemang är att han till synes visar en förståelse för att det inte finns en absolut betydelse av ord och begrepp. Detta bidrar till att han inte vill avskaffa kapitalismen, utan att han vill förändra den. Det som krävs är en förändrad etik- och moraluppfattning bland dagens maktelit, vilket kommer att leda till en bättre förankrad tillit till folkstyret, demokratin. Lindberg skriver: ”Människors starkaste vapen är demokratin och den egna organiseringen. Demokratin är mitt första riktmärke för en omvandling av kapitalismen.” (sidan 157).

Lindberg menar vidare att det i kapitalismens centra pågår en samtida urholkning av demokratin. Men Lindberg hävdar samtidigt att demokratin som styrelseskick nog skulle fungera även på global nivå, eftersom den fungerar på lokal, nationell nivå. ”Det är uppenbart att många av de mest pressade problemen idag just kräver globalt handlande.” (sidan 164).

Ekonomisk maktförskjutning till högre och centrala beslutande organ för till följd att demokratiska beslut fattas av allt färre och icke lika närbelägna människor. Makteliten blir i mitt tycke allt mer att betrakta som demokratins antagonister, där fattade beslut inte föregås av någon bredare deliberation eller konsensus.

Dan W Boter
danbor02@student.umu.se

Girighetens prioritering

En starkt bidragande orsak till att uppfattningarna om och kring den ekonomiska globaliseringen ter sig så vitt skilda, är förstås medvetenheten om vilket perspektiv man intar. Ur ett nordperspektiv är den kapitalistiska girigheten ofta inget större moralproblem, att I-ländernas välstånd bygger på imperialistiskt förtryck av U-länder tycks inte bekomma förtryckarna. Författaren Ingemar Lindberg skriver följande i sin bok Den globala kapitalismen – och det nya motståndet: ”Det är nödvändigt att vi i Nord inser att den europeiska kapitalismen ända från starten är förknippad med erövring och utplundring av andra världsdelar och att imperialismen i vår tid fortlever i delvis nya former.” (Lindberg, sidan 132).

Lindberg målar upp två bilder i fråga om utvecklingen för världens fattiga. En som vill visa att fattiga människor i utvecklingsländer fått det bättre i form av stigande livslängd, sjunkande barnadödlighet och ungdomar som utbildar sig i större omfattning. Ser man till världen i stort är det riktigt att andelen fattiga minskat. Dock är det också i enlighet med sanningen att skillnaderna, rent ekonomiskt, har blivit större mellan de rikaste och de fattigaste. ”Det är otvetydigt att inkomstklyftorna under de senaste tjugo-trettio åren växt både inom och mellan länder. Räknat i antal blir de fattiga allt fler.”, skriver Lindberg (sidan 133).

Dessa missförhållanden är möjliga att arbeta bort, hävdar Lindberg med bestämdhet. Det globala matöverskottet som är ett faktum idag kan enligt FN:s livsmedelsorganisation (FAO) råda bot på fattigdomens undernäringsproblematik. Som jordbruket ser ut idag kan det frambringa 2700 kalorier per dag för 12 miljarder människor. 80-100 miljarder dollar årligen, är det som krävs för att samtliga människor jorden runt skulle få det grundläggande behovet av mat, vatten, husrum, sjukvård och bildning tillfredsställt.

Även i fråga om den globaliserade ekonomins påverkan på den ekologiska miljön är det avgörande vilket perspektiv man intar, ty detta speglar vad som prioriteras. Crister Sanne speglar i sin artikel Willing consumers – or locked-in? Policies for a sustainable consumption, också detta. I en värld som så starkt domineras av kapitalism är det att konsumera av central betydelse för deltagarna i denna värld. Sanne skriver följande: ”With the Western consumption pattern, goods and services have become the answer not just to survival needs like food, shelter and security but also to needs for meaning and social order.” (Sanne, sidorna 282-283).

Att människors strävan efter att få det materiellt bättre, i många fall står högre upp på prioriteringslistan, vilket får till följd att skog, mark, luft och vatten får stryka på foten. Någonting som det ekologiska fotavtrycket med all önskvärd tydlighet visar. En illustration som visar hur människans framfart påverkar den globala miljön.


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se