Framgångens fromage; exordium

Vad är framgång? Hur ser den ut? Hur uppnår man framgång? De skarpt individuella prioriteringarna är här lika framträdande i ljuset av det allmängiltiga, som den unika skuggsilhuetten. Denna artikelserie skall försöka belysa det ack så abstrakta fenomenet framgång på tre olika sätt. Det faktum att det inte finns någon entydig definition av ordet eller begreppet framgång gör det svårt att framlägga detta alster som en samling framgångsformler. En blind tilltro till dessa skapar ett framgångens misslyckande, emedan ett skeptiskt förhållningssätt kan göda formlernas frodande.

Det blir därmed genom att förhålla sig till begreppet framgång utifrån det egna subjektet, detta förhoppningsvis blir fruktsam läsning. Ty, tvivelsutan, framgång (liksom ”lycka”) är ett positivt belastat begrepp som i dess allmänvida bemärkelse är bevittnat eftersträvat. Men framgångens gestaltning och utfall är under alla omständigheter individuell. Sedan kan man tänka sig bittra biografier med titlar som ”Framgångens pris” eller ”Framgångens baksida”, där endast insikter om att upplevt negativa inslag i livet är högst naturliga och kan tjäna som relief till det övervägande positiva, är att betrakta som goda ingredienser i framgångens fromage.

Det att förhålla sig till någonting är att i initialskedet bli/vara medveten om det jag har att förhålla mig till. Jag kan omöjligt förhålla mig till någonting jag inte är medveten om. Ofta, för att inte säga ständigt, handlar det om att fatta beslut. Inom socialpsykologisk teori talas det om triaden situation-varseblivning-tolkning. Exempelvis; jag möter en person på gatan (situation), våra blickar möts, jag säger ”hejsan”, men personen på gatan förblir tyst (varseblivning), jag får för mig att personen på gatan är blyg (tolkning). Medvetenheten är intimt kopplad till varseblivningen, men där medvetenheten förhåller sig på ett öppnare och bredare vis till ”någonting” (situationen). Medvetenheten är ständigt varse dels kontextens komplexitet, innefattande bland annat dess aktörer och scenbild, och dels de alternativa besluten (det faktiska vs. det kontrafaktiska).

I strävan efter att applicera ett förhålla-sig-perspektiv på kunskap är det vidare värdefullt att beakta förståelsens innebörd, i triaden medvetenhet-förståelse-kritiskt tänkande. Det att visa förståelse för vad sändaren vill förmedla innebär ett djupare och svårare bemötande än vad orden på ytan visar. Den kommunikativa interaktion vi ägnar oss åt är sällan helt ändamålsenlig, varför vi i praktiken endast försöker parera den kognitiva dissonansen (är det viktigare att inte bli missförstådd, än förstådd?). På tok för lite tid lägger vi på att ett genuint, empatiskt sätt visa förståelse för budskapsförmedlingen. Kanske beror detta på en mänsklig okynneskänsla av frågandets formulerande och följder?

Efter att ha blivit medveten och visat förståelse för sändarens budskap/beteende (det ur retoriskt perspektiv dygdiga; ”det som kan vara på annat sätt”), bör ett kritiskt förhållningssätt intagas. Med ett dialektiskt språkbruk definieras och preciseras mångtydiga och vaga formuleringar. Ifrågasätt också argumentens relevans och hållbarhet, samt undersök premisserna. Detta stärker medvetenheten och förståelsen för hur och varför resonemanget förs.

Såväl triaden medvetenhet-förståelse-kritiskt tänkande, som triaden situation-varseblivning-tolkning, kan förlängas. Att fatta beslut om handling hör också till vad som kan betecknas i enlighet med potentiell framgång. Efter att ha övervägt det vettiga i sändarens budskap/beteende fattas beslut utifrån en rad olika alternativ. Sedan omsätts beslutet i handling. Görandet särskiljs från handlandet genom att härleda handlingen till syftet. En handling är antingen god eller ond. Det man gör, gör man antingen bra eller dåligt. Handlingen kan ha ett gott syfte, emedan praktiserandet av handlingen (görandet) kan utföras dåligt. Lyckas man förena handling med görandet har man förutsättningar för att bli framgångsrik. Gör man saker utan att veta hur man uppnår syftet, vet man inte vad det är bra för och man vet förmodligen inte hur man bör göra.

Kanske bör man också förhålla sig till begreppet lycka om man vill bekanta sig närmare med framgångens innehåll, form och funktion. Skulle man till och med kunna säga att når man framgång blir man lycklig? Och när man är lycklig, känner lycka, är man, känner man sig, framgångsrik? Föder framgång lycka? Är äkta framgång det samma som att känna sig lycklig? Och om man antar att människan ständigt skjuter det individuella nöjdhetsindexet framför sig, kan då fullständig lycka uppnås?

Framgångens fromage är titeln på denna artikelserie, där tre trådar förhoppningsvis skall komma att frambringa ett framgångsmönster. Att förhålla sig till. Ty just det att förhålla sig till allt och alla utgör på något sätt grundernas grund för all framgång. Det att (inte) blint insupa. Det att (inte) lyssna för att tala. Det att (inte) förkasta det nya, ehuru det gamla. Det att (inte) väga för och emot.

Den kommande första delen har rubriken ”Det att ha talang, ambition och ödmjukhet”.


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se