Den globala ekonomins effektiviseringsproblem

I Markus Larssons artikel (2003) Miljöekonomi – ekonomiska verktyg i miljöns tjänst, står att läsa följande: ”I historien har tillväxt skapats genom både insatsökningar och effektiviseringar.” (sidan 100). Intressant här blir att fundera kring hur dessa insatsökningar och effektiviseringar gestaltar sig. I artikeln riktas kritik mot detta genom att Larsson hävdar ”Att resursåtgången och utsläppen minskar per producerad enhet innebär inte automatiskt att det totala slitaget minskar.” (sidan 101). Det jag främst vänder mig mot gällande detta är inte i första hand det tvivelaktiga i huruvida mängden av förorenande utsläpp minskar eller ej, utan det långsiktigt tveksamma i att producera mer, men till lägre kostnad.

Tar man skogsmarknaden och dess industri som exempel, blir det tydligt att det inte blir långsiktigt hållbart att öka avverkningen av skogen. Detta eftersom träd för närvarande fyller en livsviktig miljömässig funktion, vilka också tar många år i tillväxtanspråk. Därför bör man akta sig för att knyta för generella och starka band mellan effektiv produktion och miljömässigt gynnande.

Det kan vidare vara värt att fråga sig om en mer sofistikerad lagstiftning kunna råda bot på de miljörelaterade problemen företag på den globala marknaden brottas med? Jennifer Clapp och Peter Dauvergne (2005) skriver i sin bok Paths to a Green World om "enviromental laws" och "certification programs" (sidan 99), vilket kanske är någonting att tillämpa i större omfattning. I grund och botten krävs dock upplysning och bildning i en mer omfattande skala, där inte minst lagstiftande makter måste enas. Ty hur man än vrider och vänder på det är det endast maktkonglomeratet som har mandat att förändra saker och ting. Sedan är det givetvis upp till var och en som vill förändra att antingen försöka påverka och övertyga överheten, eller bli en del av den själv!

Att globaliseringens största maktaktörer enas om spelreglerna är av fundamental betydelse för en hållbar utveckling framgent. Men betraktar man globaliseringen som ett nätverk av globala, kulturella, sociala, politiska och ekonomiska relationer (Collste, Göran, Globalisering och global rättvisa, (2004), sidan 52), så förstår man tidigt att det inte är helt enkelt att komparera, jämka och förutse den globaliserande processen. Att nätverkets beståndsdelar inte följer lagar om logiskt eller rationellt tänkande eller handlande, näppeligen heller utopier om perfekt information. Ett förhållningssätt till detta skulle kunna innebära att devisen ”tänk globalt – handla lokalt”, låter bättre än vad ett faktiskt handlande efter den i praktiken för med sig. Detta då exempelvis kulturella och sociala sedvänjor bör betraktas som mer oförutsägbara än det relativt koherenta ekonomiska kretsloppet.

Dan W Boter
danbor02@student.umu.se