Propagandan och den förljugna sanningen

2003-11-11

Slår upp ordet ”propaganda” i Bonniers Svenska Ordbok och läser följande; ”intensiv påverkan (spec. genom massmedia) för att vinna anhängare till en viss (politisk) riktning; intensiv reklam”. I Lilla Focus läser jag; bemödande att i tal, skrift, bild osv. utbreda en viss ideologi, politik el. ståndpunkt”. I Bra Böckers Lexikon; ”systematiska försök att förändra eller stärka sättet att se på förhållandena och den ideologiska inställningen hos ett antal människor. Propaganda är besläktad med reklam och dess viktigaste instrument är massmedia. /.../ Se även psykologisk krigföring”.

Sagt och gjort, slår upp ”psykologisk krigföring” i samma lexikon; ”psykologisk krigföring är all verksamhet som i krig eller fred syftar till att undergräva ett annat lands motståndsvilja. Mest effektiv är en samordning av militära, ekonomiska och psykologiska medel i en blandning av löften och hot. Man brukar skilja på strategisk och taktisk psykologisk krigföring. Den strategiska kan sägas vara en del av den politiska krigföringen och vill påverka motståndarens krigsledning och/eller befolkning. I den taktiska försöker man sänka soldaternas eller officerarnas stridsvilja, t.ex. genom att sprida rykten om dålig ledning och oundvikligt nederlag , eller genom att fresta till kapitulation eller desertering. Psykologisk krigföring har i massmedias tid fått långt större räckvidd och genomslagskraft än förr”.

Psykologisk krigföring och propaganda – vad har de att göra med varandra? För att komma svaret lite närmare har jag studerat George W. Bush’s och Usama Bin Laden’s tal från 20 september 2001 respektive 7 oktober 2001. Jag kan förstå grundtanken i ”...att undergräva ett annat lands motståndsvilja”. Det att genom någon sorts skräck- och skrämselpropaganda jaga livet ur sin fiende. Men jag ställer mig ändå frågande till denna ”taktik”. Min omedelbara reaktion efter att ha studerat de båda talen är att deras upplägg och innehåll faktiskt enbart ö k a r motståndsviljan. Talen genomsyras av hat och religion, vilket får till följd att ”vi mot dom”-känslan växer sig allt starkare för varje rad. Detta innebär två tal med ytterst liten ”sanningshalt”, där sändaren har utnyttjat den retoriska situationen och uttrycker det mottagaren vill höra.

Kurt Johannesson menar i sin bok Retorik – eller konsten att övertyga att ”för retoriken tenderar alltid sanningsfrågan att te sig irrelevant”. Det är också i detta påstående man finner en del av svaret till varför talens sanningshalt är låg. Den sanna sanningen tjänar sällan sändarens syften och därför blir den ”obekväm”. Mottagaranalysen säger oss i detta sammanhang att det mottagaren upplever som sannolikt är den enda gräns sändaren måste iaktta vid bearbetning av innehållet. Alltså; en sanning kan vara en lögn, samtidigt som en lögn kan vara en sanning.

Propagandan har för de allra flesta en negativ klang. Den anses bedräglig i förhållande till den klassiska pro et contra-argumentationen, då den ensidiga vinklingen är total. När man skriver en argumentation väger man oftast åsikter, skäl och argument mot varandra, oavsett ståndpunkt. Propagandan däremot, kännetecknas av att sändaren ägnat all kraft åt att ensidigt tala för (pro) sin åsikt/tes. I propagandan är saknaden av kritiskt tänkande uppenbar från sändaren, och därmed begränsas också mottagarens kritiska tänkande.

Propagandan bygger på enkelhet. Tesen är rak, lätt att förstå och ta till sig, likaså budskapet. Även om propagandan inte direkt följer parthesmodellen, bygger den mycket på det sjätte steget i denna retoriska process, det vill säga actio. Liv- och kraftfullt kropps- och röstspråk är väldigt vanligt, där Adolf Hitler är ett känt exempel. I mitt tycke är pathosinslaget i propagandan oerhört viktigt och det förmedlar man enklast genom bra och tydlig actio och pronuntiatio.

Tre aktuella exempel på motsatsen till detta är nämnda George W. Bush och Usama Bin Laden, samt Saddam Hussein. Givetvis spelar personligheten in, men jag påstår att det är tidens tecken och den allomfattande utvecklingen, som är den största anledningen till att dessa tre herrar inte använder sig av yviga gester och dylikt.

I dagens samhälle anses det ”inte helt okej” att sticka ut, vara udda. Man kan bli stämplad som tokig, mentalt störd – kalla det vad du vill! – och man löper en uppenbar risk att bli tittad snett på. Dagens politiska ledare anser sig ha för mycket att förlora på att skaffa sig en personlig framtoning, innehållande t.ex. utstickande pathos, actio och pronuntiatio.

Den allsidiga utvecklingen i allmänhet och den tekniska i synnerhet, har starkt bidragit till makthavarnas framtoning är lite mer alldaglig idag, jämfört med t.ex. 1900-talets första hälft. Man använde sig förvisso av mikrofoner redan under Andra Världskriget, men möjligheterna att nu nå ut till stora folkmassor är betydligt större ändå. Massmedierna är avsevärt fler och förfinade. Dagens ledare behöver t.ex. inte nödvändigtvis höja rösten för att höras, eller måla upp en bild i form av en metafor för att nå ut med sitt budskap, de kan istället använda sig av den moderna tekniken som finns till förfogande.

Med det sagda ovan i åtanke; dagens politiker är på tok för lika och trista när det kommer till att förmedla ett budskap. Det behövs en personlig framtoning och stil som opinionsbildare för att sticka ut i mediabruset. Och för att få en förändring (läs; förbättring) till stånd. När ska politikerna förstå det...?!

Lennart Hellspong sammanfattar i sin bok Konsten att tala. Handbok i praktisk retorik propagandans huvudmål med propagandans fundament – han ger ett enkelt svar på en svår fråga! Detta gör han på ett bra sätt, nämligen i form av följande fyra punkter:
1. ge ett enkelt svar på en kanske svår fråga
2. ladda svaret med kraft
3. göra svaret lätt att uppfatta och minnas
4. skydda svaret mot skäl för tvivel

För att nå sina fyra mål gäller det vidare att använda lika många ”F”; förenkling (av budskapet), förstärkning (fånga mottagarens uppmärksamhet via dennes tankar och känslor), förtätning (ett klart budskap som syftar till ställningstagande och handling) och förklädnad (resistent mot tvivel). Samtliga områden har jag indirekt berört här ovan. Propaganda handlar om ett subjektivt förmedlande av ett budskap, vilket kan vara en förljugen sanning.


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se