IT-fierad pedagogik - en del av framtiden?

Christer Stensmo beskriver i sin bok Pedagogisk filosofi essentialismen ur ett pedagogiskt perspektiv, i kontrast till ett flertal andra ”ismer”. Essentialismen profilerar sig såsom en inriktning där det vetenskapligt ärvda och den sedan tidigare prövade kunskapen, tillsammans med samtida statuter om kunskapsbildning, utgör fundamenten för pedagogiken. De tre akademiska ”grundämnena” språk, natur- och samhällsvetenskap, är att betrakta som okränkbara i fråga om dess existens.

Som en pedagogikfilosofisk dikotomi skulle man kunna sätta essentialismen gentemot progressivismen. Fokus ligger snarare på en framskridande framåtanda, i en jämförelse med essentialismens förespråkande av tillvarantagande av det redan vedertagna. Progressivismen vill lägga kraften på elevens såväl dagsaktuella som framtida behov och intresse, där allt blir en pragmatisk problemlösning i exempelvis projekt- eller experimentform. Böcker och andra andrahandskällor är av sekundär betydelse i undervisningen, men om bokläsning önskas av eleven bör det tillgodoses.

En essentialist skulle nog framhäva den tilltagande IT-fieringen av dagens samhälle och pedagogik, som ett exempel på vad dagens skola behöver. Detta för att bland annat komma till rätta med det dekadentiska kaos många upplever. För att kunna fokusera på det vetenskapligt ärvda och beprövade i undervisningen, bör ett större (bättre) mått av disciplin återinföras i den svenska skolan. Detta sker just med hjälp av moderna verktyg som datorer och IT. Elevens förmåga och benägenhet till att flamsa och tramsa begränsas, detta då IT-komponenterna i det stora hela är stationära, vilket i sin tur gör eleven mer stationär.

Dagens unga generation läser allt färre böcker, någonting som är ett problem, utifrån ett essentialistiskt synsätt på samhälle och utbildning. Via datorer och Internet kan man försöka komma till rätta med läsviljan, då det faktiskt inte handlar om att läsa böcker. En essentialistisk lärare är vidare auktoritär i sin ledarstil och kan med hjälp av datorsalarnas utformning och IT-kommunikationens väsen upprätthålla en viss distans till eleven.

Progressivisten skulle, i likhet med essentialisten, hävda att IT-fieringen är ett alldeles förträffligt exempel på vad som behövs i den svenska skolan idag. Denna progressivast skulle utbrista ”Utbildning är livet självt!” och med det mena att den moderna skolan bör ta sin utgångspunkt i elevens nuvarande och framgenta intressebehov. Om datorer är det verktyg dagens unga generation vill använda sig utav i sitt liv (sin bildning), är det lärarens plikt att stimulera och uppmuntra detta. Om undervisning med hjälp av IT är den problemlösningsmetod som krävs, ja då bör man experimentera med sådant. Progressivisten skulle antagligen också hänvisa till ett par andra ”ismer”, ur ett pedagogiskt perspektiv.

Dels till perennialismens strävan efter att kretsa kring ständigt återkommande frågor om ont och gott, rätt och fel och falskt och sant. Vikten av detta, enligt progressivisten, finner man i just detta att pragmatiskt lösa problem, med hjälp av experiment. Att på något sätt ta filosofiska perspektiv till hjälp, för att på ett förnuftigt vis få ett bildningsutbyte mellan individer.

Dels också med hjälp av rekonstruktivismens tal om samhällelig och mänsklig omvandling via ett kritiskt förhållningssätt till kulturella och sociologiska dogmer. Allt i akt och mening att främja en gynnsammare framtid. Enbart för att skolundervisning det senaste århundradet bedrivits i fyrkantiga klassrum, av fyrkantiga lärare, är det ingenting som säger att behöver fortsätta att vara så.


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se