Ett förändrat samhälle - en utvecklad välfärd!

Bygger en välfärdsstat på en offentlig sektor? Hur ser förhållandet dem emellan ut? Och varför är det eftersträvansvärt med ett samhälleligt ifrågasättande av dess utformning? Om vikten av förändring av samhällets normativitet, skall detta handla.

En vanlig definition av begreppet ”välfärdsstat” finner man i Paula Blomqvist och Bo Rothstein bok Välfärdsstatens nya ansikte: demokrati och marknadsreformer inom den offentliga sektorn. Välfärdsstaten, en utbyggd statsapparat med ett välutvecklat system för transfereringar och tjänster, såsom grundläggande medborgerligt tillhandahavande av skola, vård och omsorg. En sådan definition ger en hint om vilken politisk inriktning som till största del styrt Sverige sedan 1945. Att den socialdemokratiska tanken om solidaritet via skatter och andra fördelnings- och utjämningssystem, är djupt rotad i den svenska folksjälen. Men behöver en samhällelig välfärd vara beroende av en statligt styrd offentlig sektor? Om välfärden i en stat blir bättre med hjälp utav mindre statlig inblandning, är väl det en mer eftersträvansvärd ”välfärdsstat”?

Blomqvist och Rothstein redogör för ett liberalt tänkande som vill hävda att förhållandet mellan välfärdsstaten och den offentliga sektorn inte är kompatibelt med hur det ekonomiska systemet utvecklats och utvecklar sig. Bland liberaler finns uppfattningar om att välfärdsstaten befinner sig i ”kris”, någonting som i sin tur bygger på dess problem att styra de tillgängliga resurserna. Vilket per definition medför en begränsning av mångfalden, vilket i sin tur beskär medborgarens frihet att välja.

Liberalernas frihetsideal, frihet från tvång/förtryck, står tillsynes i strid med socialdemokraternas byggande av den svenska välfärdsstaten. Detta eftersom välfärdsstaten i praktiken har gjort en rad inskränkningar på medborgarnas frihet. I reformarbetet har friheten fått stå tillbaka till förmån för strävan efter jämlikhet och trygghet. Jenny Andersson skriver i sin avhandling, Mellan tillväxt och trygghet: idéer om produktiv socialpolitik i socialdemokratisk socialpolitisk ideologi under efterkrigstiden, om svårigheterna med att jämka ekonomisk tillväxt med social trygghet, trots att dessa två komponenter i praktiken samspelar i en samhällelig växelverkan, i byggandet av ”folkhems-Sverige” under efterkrigstiden.

Begränsningar av den individuella, såväl som den kollektiva, friheten måste genomföras om man vill uppnå någonting annat. För att exempelvis skapa medborgerlig rättvisa (läs; jämlikhet) bör man se till vad den kollektiva nyttan är. Rättvisa kan definieras som just jämlikhet och skapats med hjälp av ett spridande av ansvar, från individuellt ansvar – till ett kollektivt ansvar i gestalt av en stor offentlig sektor. När vi köper oss fria från ansvar, har ett tvång att betala skatt uppkommit. När vi köper oss fria från det individuella ansvaret för välfärden, lägger vi samtidigt över ansvaret på samhället.

Detta gäller inte minst när det kommer till brott mot lag och rätt (som i sig är en begränsning av friheten), där rättvisa definieras som jämlikhet inför lagen. På något sätt svär vi oss aldrig fria från ansvar, oavsett grad av individuell frihet - vi sprider bara ansvaret. Om vi vill ha ett makrosamhälle som praktiserar frihet (exempelvis i fråga om skola, vård och omsorg) blir ansvaret på den enskilda individen desto större. Det är först när vi människor accepterar att ta eget ansvar som friheten kan frodas på mikronivå.

Det problematiska med individueringen av samhället kan man, om man vill, härleda till tagandet av ansvar. Som medborgare i ett mer individuerat samhälle, måste man vara beredd att ta betydligt mer ansvar. Till detta hör problematiken med tillgången till information och det kniviga med detta i ett samhälle, som präglas av marknadsekonomi. Vikten av perfekt information blir än mer central i tal om strävan efter ett mer jämlikt (rättvist) samhälle, inte minst om ”ansvarsfriheten” utvecklas i enlighet med dagens mönster. Att få någonting som ”perfekt information” till stånd, bör nog anses som en utopi, då den perfekta informationen hela tiden måste förhålla sig till olika starka krafter på den ”glokala” ekonomiska och politiska marknaden. De socioekonomiska skillnader man kan uppleva idag är intimt förknippade med förmågan att utnyttja valfriheten och tillgången till information.

Marknadsreformerna inom ramen för den svenska välfärdsstaten var en förutsättning för dess socialsolidariska utformning i uppbyggnadsfasen. Detta skulle man kunna se som en strävan efter ett mer jämlikt informationssystem. Marknadsreformerna skapades och sattes i verket för att gynna den kollektiva nyttan. Att det på senare år blivit andra marknadsreformeringar (läs; en uppluckring av det gamla, till förmån för en mer marknadsliberal hållning), skulle kunna betraktas som ett brott mot den socialdemokratiska politiken, men där viljan till maktinflytande har givit ett pragmatiskt förhållningssätt till såväl privatiseringar av statlig egendom och verksamhet, som den egna ideologin.

Detta kan illustreras genom att hänvisa till Jenny Anderssons avhandling Mellan tillväxt och trygghet: idéer om produktiv socialpolitik i socialdemokratisk socialpolitisk ideologi under efterkrigstiden. Hon skriver bland annat om inbördes relationer mellan nyckelbegreppen i hennes alster, trygghet och tillväxt. Definitionen och deras inbördes relation till varandra formerar en tolkningsram för förståelsen av verkligheten. Andersson vill med detta göra gällande att definitionsförändringar av endera begreppet har en påverkan på definitionen på det andra, vilket får till följd att förståelsen av verkligheten också bör omdefinieras.

Detta ger vid handen att marknadsreformerna, såsom de tog form i uppbyggnadsfasen, på papperet (i teorin) var helt i linje med vad samhället klarade av i skapandet av trygghet och tillväxt. Att det ser annorlunda ut idag, jämfört med 50 år sedan, är på något sätt naturligt, varför det också är naturligt att synen och därmed definitionen av trygghet och tillväxt ter sig en annan. Andersson antyder en växelverkan.

Applicerar man den ”ursprungliga” synen på marknadsreformernas utseende, ja då var det en förutsättning, medan det nu är att betrakta som ett brott (mot den ursprungliga ideologin). En modern tolkning (definition) av den socialdemokratiska ideologin skulle dock förmodligen göra gällande att dagens marknadsreformer likväl är en förutsättning – inte ett brott – av pragmatiska skäl. Andersson poängterar emellertid en sorts dissonans mellan socialdemokratisk ideologi och den faktiska verkligheten under 1960- och 1980-talen, vilket medförde en kris i förhållandet till de nyckelbegrepp som den socialdemokratiska politiken förhöll sig till; tillväxt och trygghet.

Samhällsutvecklingen har på många sätt tvingat fram en ökad privatisering av statlig egendom, vilket medfört dels en bantad och dels en konkurrensutsatt offentlig sektor. Oavsett vad man förespråkar, en stor eller liten offentlig sektor, så är jag övertygad om att den konkurrensutsättning man kan se utav vård, skola och omsorg är till gagn för den samhälleliga - och därmed mänskliga - välfärden.


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se