Arbetskaraktär - karaktärsarbete

Hej!

Tack för visat förtroende.
Vad det gäller vår inställda sammankomst är det givetvis att beklaga, då jag sett fram emot den, men jag tycker att du anförde goda skäl (vilka, i min mening, utgör den delen av argumentationen man bör ifrågasätta – tesen bör respekteras).

Angående din önskan om feedbactio så fungerar den paradoxalt nog som plåster på såren, ty att finnas tillhands, att hjälpa till, är en dygd (snarare än en plikt). Att det är en ”fin” ansökan (personligt brev + CV) du har, är kanske inte det viktigaste i detta sammanhang. Dels för att du inte vet hur jag definierar ”fin” i kontexten och dels för att du vet att jag hellre vill använda mig av ord som ”effektiv” och ”persuasiv”, i en koppling till den retorikteori jag är förtrogen med.

Det problematiska med att bedöma, ge feedbactio på, arbetsansökningar när man själv inte är arbetsgivare, är i huvudsak hur man bör förhålla sig till triaden mottagare-kontext-syfte. Vad vet jag om mottagaren, den potentiella arbetsgivaren? Dels i fråga om företaget/myndigheten/organisationen i stort och dels i fråga om enskilda läsare av ansökan? Ärligt talat vet jag inte särdeles mycket. Men hur mycket vill jag egentligen veta? Hur mycket vill jag forma min ansökan i enlighet med de normer som finns, i såväl samhället i stort som i den explicita arbetsannonsen?

Här handlar det om en karaktärsfråga. Varför söker jag arbete – just detta arbete? Är det för att jag är i behov av pengar, ja då kanske man är beredd att göra mer avkall på sin personliga
karaktär och sina värderingar. Men handlar sökandet efter monetärt avlönad sysselsättning om ”ett längre projekt”, ett formande av den långsiktiga karaktären och dennes liv, intar arbetsansökan en annan skepnad. Då blir arbetsansökan mer utav ett personligt credo, där man presenterar sig (retoriskt övertygande) utifrån den egna självbilden. Typ; här är den jag är, jag är så här eftersom jag tycker och tänker så här, eftersom jag vill det här, och/eller vice versa. Take it, or leave it! Det finns både för- och nackdelar med en sådan ”take it, or leave it”-mentalitet. Samtidigt som man kan ta ett ”nej” betydligt mer personligt, blir ett ”ja” mer harmoniserat med vad man själv faktiskt vill (den egna självbilden och viljan hänger ihop) – och vad arbetsgivaren vill!

Det som leder varje enskild människa till framgång (lycka?) i livet är att ständigt förhålla sig till triaden talang-ambition-ödmjukhet. Balansen mellan dessa är av avgörande betydelse för den subjektiva framgången. Balansen är näppeligen statisk utan bör hela tiden vägas gentemot mottagare-kontext-syfte. Ödmjukheten kan, exempelvis vid en anställningsintervju, gestalta sig som en respekt för intervjuarens fria val av frågeställningar. Många känner sig förnärmade av vissa frågor, som kan upplevas privata. Personligen hävdar jag dock att det inte är frågorna i sig som väcker anstöt, utan det faktum att den moraliseringsvåg som sköljer explicit eller implicit i kölvattnet rubbar det egna moralbottnandet.

Det kommer förmodligen alltid att storma på arbetsmarknadernas sju hav, men oavsett om du betraktar dig som en sjöoduglig landkrabba i en läckande eka utan åror, eller som kaptenen på osänkbara Titanic, kommer du att ha god hjälp av den inre flytvästen, som stavas karaktärsstolthet. Räta på ryggen och våga stå upp i båten!

Detta leder oss vidare, till att försöka besvara det som besvaras kan. Jag är rädd att jag blir dig många svar skyldig, men det beror på för dålig medvetenhet (-förståelse-kritiskt tänkande) i förhållande till kontexten och dess aktörer med tillhörande syften. Exempelvis kan jag tycka att ditt personliga brev är ett, förvisso helt okej brev, men ingenting speciellt, inget som profilerar sig i mängden. Språket skulle kunna vara mer varierande, levande och fyllt av tydliga markörer av intresse och vilja (för någonting särskilt; juridik, rättvisa eller torr pappersexercis, kanske?). På detaljnivå kan du se över ditt användande av förstärkande ord (”väldigt” använder du väldigt frekvent). Tänk på att inledningen och avslutningen är viktigast att få till på ett bra sätt.

Märk väl, med detta sagt utgår jag från mina egna normer – vad jag skulle vilja ha om jag var arbetsgivare! Din mottagare vill kanske ha en karaktär precis som din (den som man möter i din ansökan) – vad vet jag?! Jag kan mycket väl tänka mig att inom juridikens värld så har
fackkunskaperna en större betydelse (än personlig karaktär), men försök att framhäva dina unika fackkunskaper som en betydande, avgörande del av din karaktär. Kanske bör du berätta mer om vad du gjorde på din praktik?

Frågorna är många, svaren inte lika många. Det jag försökt att bidra med är olika sätt att tänka, olika sätt att förhålla sig till någonting så knepigt och ångestladdat som sin egen karaktär och sitt framtida (arbets)liv. Svaren är upp till dig att formulera.


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se