Svensk välfärd - global tillväxt

Hur ser relationen mellan ekonomisk tillväxt och formandet av den svenska välfärdsstaten ut? Hur har globaliseringsprocessen påverkat detta förhållande, där denna ständigt föränderliga process definieras som ett nätverk av globala, kulturella, sociala, politiska och ekonomiska relationer?

Det svenska samhället har under efterkrigstiden haft en stigande tillväxtkurva. Men har den svenska välfärden successivt blivit större, bättre, mer utbredd? Den ökande ekonomiska tillväxten (här definierad som BNP), har lett till att den materiella och sociala välfärden stigit. Konkret har det bland annat givit oss höjda löner, en förbättrad hälsovård, pensioner och allmän social trygghet. En ökad ekonomisk tillväxt bidrar till att öka bildningsnivå hos människor, vilket i sin tur leder till att befolkningen kräver statliga reformer för att förbättra och komma till rätta med de problem som de tycker sig uppleva.

Jenny Andersson skriver i sin avhandling Mellan tillväxt och trygghet: idéer om produktiv socialpolitik i socialdemokratisk socialpolitisk ideologi under efterkrigstiden, om en ständig dualitet och spänning i relationen mellan tillväxt och trygghet under hela efterkrigstiden. Andersson beskriver denna ”dualitetsspänning” som en ambivalent socialdemokratisk ideologi, där ambitionen hela tiden har varit att inkludera även de socioekonomiskt svaga grupperna i samhälle. Att på något finns ständigt försöka undvika att dessa utsatta grupper inte hamnar i kläm mellan individuella behov å ena sidan och samhällsproduktiva behov å den andra sidan.

Andersson pekar också på en medveten socialdemokratisk strategi under 1960-talet, som handlade om att bryta med en problembeskrivning vilken ville göra gällande att sociala kostnader (välfärden) hämmade den ekonomiska tillväxten. Istället ville man försöka rationalisera och effektivisera kostnaderna för den samhälleliga tryggheten.

Även Torsten Svensson pekar på en förändring av den svenska välfärdsstaten. I sin bok Marknadsanpassningens politik. Den svenska modellens förändring 1980–2000, skriver Svensson om att formandet av den svenska välfärdsstaten inte var något socialistiskt projekt, utan har sin grund i 1600-talets Sverige. Svensson lyfter vidare fram den borgerliga brytningen under 1970-talet av socialdemokratisk statsmakt, som en del av en nyordning. En annan del var de marknadsliberala vindar som Margaret Thatcher underblåste under samma årtionde. Det skulle dock dröja till 1980-talet innan de tydligaste förändringarna av det svenska marknadssystemet började synas.

Det handlade inte minst om diverse avregleringar, däribland av kredit- och valutasystem, som frambringade ett nytt skattesystem och avskaffande av ”högskattesamhället”. Den under 1980-talet tilltagande marknadsliberaliseringen ur ett globalt perspektiv ”drabbade” givetvis också Sverige. Svensson skriver om en nationell anpassning till internationella krafter.

Även om Svensson menar på att den svenska välfärdsstaten ständigt har nödgats anpassa sig till marknadsliberala krafter, kan synen på ekonomisk tillväxt sägas gå i vågor. Ända från 1960-talets kritik av tillväxtpolitiken, till 1980-talets kritik av tryggheten, kan man skönja en successiv förändring av medborgarna och därmed medborgarskapet. Under 1960-talet verkade samhällsinvånarna vilja ha en förbättrad ekonomisk situation, med tillhörande trygghet, för vilken välfärden skulle ombesörja. Men i takt med att den ekonomiska svängrummet, på såväl mikro- som makronivå, ökat, har viljan till individuell (val)frihet tilltagit. Den medborgerliga friheten har tagit marknadsandelar från statens alltmer svaga ställning, antyder Svensson.

Den parallellt löpande globaliseringsprocessen har också medfört en förändrad syn på medborgarskapet. Dels hur medborgarna identifierar sig själva och andra inom det egna landet, och dels hur man ”klassificerar” in medborgarna i övriga världen med tillhörande värdering av ”gamla” respektive ”nya” strukturer. Möjligheterna att resa, se världen och träffa människor från andra kulturer har vidgats. Unioner har fallit, andra har stigit i sin omfångsgrad. Möten av många dess slag har på gott och på ont, sammantagit bidragit till denna förändringsprocess.

I början av efterkrigstidens Sverige var globaliseringen inte lika långt gången. Sverige var inte så beroende av handel med utlandet, som man är idag. Det politiska handlingsutrymmet (läs; inflytandet) på den egna välfärden, skulle man kunna säga var större då. På så vis att den globala politiken och dito ekonomin inte var lika sammanflätad och central, som nu för tiden. Sverige var inte med i EG (EU) och var mer autonoma, i en nutidsjämförelse.

Vill man kan man också vända på resonemanget och hävda motsatsen; Sveriges politiska handlingsutrymme är betydligt större, mer sofistikerat idag. Tack vare globaliseringsprocessen och medlemskapet i EU, är Sverige en del av ett starkt nätverk, som främjar den delen av välfärden som intresserar sig för ekonomisk tillväxt. Det bör dock tillstyrkas att enskilda nationers inflytande gentemot sig själva och andra nationer drastiskt har minskat under efterkrigstiden. Där någon sorts ”vinn-vinn-situations-tanke” har medfört en ömsesidig anpassning till internationell nivå.

Organisationer såsom WTO, IMF (Internationella valutafonden) och Världsbanken är att betrakta som starka och viktiga hörnstenar i den tilltagande globaliseringen av världsekonomin. Dessa organisationer statuerar och reglerar handeln mellan i princip alla världens nationer, där lite hänsyn tas till ett relativt litet land som Sverige.

Ser man på den svenska välfärdens historia är ordet ”beroende” centralt. Det svenska samhället och dess förhållande till den egna välfärden är beroende av globalt välstånd och därmed sårbar för konjunktursvängningar. Globaliseringsprocessen har också inneburit en ökad rörlighet, som enligt vissa hotar den svenska arbetsmarknaden (en av drivknutarna i välfärdsmaskineriet). Sverige, som enskild nation och del i EU, har dock ytterst små möjligheter att hindra nydaningarna. Åtminstone på lång sikt.

Svensson framlägger mot slutet av sin bok ett resonemang om två olika synsätt på vad den nya, liberaliserade, globaliserade ekonomin har gjort med den svenska välfärden. Dels ett tal om den svenska modellens sammanbrott och dels en icke ödesbestämd anpassning till marknadskrafter som man tvingas förhålla sig till, men inte nödvändigtvis måste följa slaviskt. Svensson sammanfattar också de positiva delarna med en successivt reformerad välfärdsstat, nämligen ökningen av såväl pluralism, som medborgerligt självbestämmande.

Det är svårt att svara på frågan om huruvida den svenska välfärden blivit större, bättre eller mer utbredd? Det man kanske kan konstatera är att den successivt har förändrats. Välfärdsstaten, definierad som den offentliga sektorn, har utav allt att döma blivit betydligt mindre i omfång, mindre inflytelserik och mindre betydande för människor i gemen. Visst, det säkert de som sörjer marknadsliberala förändringar, men på det hela taget bör man nog ta dessa nydaningar som intäkt för medborgerlig vilja. Valfrihet och mer självbestämmande är tillsynes vad man velat ha och således det man skapat. På gott och på ont.


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se