Comenius humandidaktik - då och nu; del 2

Vid en jämförelse mellan Johan Amos Comenius (Jan Amos Kamensky, 1592-1670, bilden) humandidaktik och modern skolpraxis finner man en rad likheter. Främst tar jag fasta på samstämmigheter, som grundar sig på det jag belyst i del 1. I den svenska läroplanen från 1994 (Lpo 94) går bland annat följande att läsa:

”Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism…//… Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.”

I detta utdrag finner man formuleringar om samhällslivets grundläggande värden, där också den kristna trons tradition och västerländska humanismen lyfts fram. I Comenius bok Didactica Magna anförs bland annat Comenius humanistiska människosyn och kristna tro, som formgivare av dennes syn på lärande. Comenius, och för alla del Montessori, syn på utbildning som ett lärande för livet tillstyrks med att ”…kunna delta i samhällslivet…”. Vidare i Lpo 94, under rubriken ”Förståelse och medmänsklighet” går det att läsa:

”Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten…//… Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där.”

Beaktar man den indelning av barn i sex kategorier (se vidare del 1), som Comenius gör, handlar det i detta utdrag om just en effektiv utbildning, genom ett omsorgsfullt anpassade av varje enskilt barns egenskaper och därmed förutsättningar. Makroperspektivet framhävs även här, där social och kulturell möteplats kan tolkas som en metafor för samhället. Någonting som också Comenius betraktade som ett viktigt perspektiv.

”Undervisningen skall vara saklig och allsidig…//…Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov…//…Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla. Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter.”

Comenius tal om en skolande bildning som är saklig och allsidig, finner man i hans åsikt om skolan som en ett lärande för livet. Didaktiken handlar om att lära eleverna att tänka. Såsom det ser ut idag ägnar sig lärarna åt ett virrvarr av färdiga kunskaper och dåligt tillrättalagda texter, menade Comenius. I exemplet ovan finner man också en annan tydlig likhet mellan Comenius och Lpo 94, det faktum att skolan skall vara jämställd och för alla, men inte lika för alla, utan individanpassad efter behov.

Några fundamentala kollisioner då? Det finns ett par synnerligen intressanta sådana. Under rubriken ”Skolans uppdrag”, går följande att läsa:

”Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. Skolan skall därvid vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen.”


Jag skrev tidigare att jag tolkar Comenius som delvis en avståndstagare till essentialismens pedagogiska syn och en förespråkare av mer progressivism, ett mer framstegstänkande där elevens aktuella behovs- och intressetrappa står i fokus. Där lärarens roll alltjämt skall vara tillbakadragen, men kännetecknas av stimulering av eleven. I ovanstående utdrag kan man urskilja ett visst mått av essentialism i den pedagogiska filosofin. En utbildning som vilar på gamla, ärvda, redan vedertagna ”värden, traditioner, språk, kunskaper”. Att tänka bort det essentiella fullkomligt är näppeligen fruktsamt, men det rekonstruktivistiska synsättet bör också få sin beskärda del. Den del som är framtidsinriktad och talar om omvandling, genom kultur- och samhällskritik.

Att Lpo 94 och Comenius har en hel del gemensamt blir tydligt i en studie av Lpo 94:s ”Mål att sträva mot”. Nyfikenheten och lusten till att lära lyfts fram, vilket kompletteras av Comenius progressiva lärarsyn om stimuli. Och framförallt, och återigen, eleven skall tillgodogöra sig ”goda kunskaper inom skolans ämnen och ämnesområden, för att bilda sig och få beredskap för livet”.

Den humanistiskt solidariska tanken som Comenius gav uttryck för, den om en skola (anpassad) för alla, går mycket tydligt att peka på i Lpo 94. Den svenska välfärdsstaten har byggt upp en vårdande och omsorgsfull skola, för individuella behov. Från modersmålsundervisning till ”sameskolan”, ”särskolan” och ”specialskolan”, ges den breda skolan ett ansikte. Till detta kan man lägga ett ökande av ”privatskolor”, så förstår man att Comenius tänkande åtminstone indirekt har ett stort inflytande i modern skolpolitik. Samtliga av dessa särpräglade skolor bör dock föregås av vad Comenius kallar ”Modersskolan”, vilket är ett förstadium till den offentliga skolan, som är fostran i hemmet.


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se