Kom samman – för en bättre personalpolitik!

Nyligen kom Högskoleverkets granskande utvärdering av retorikämnet vid Södertörns högskola ut. I denna utvärdering får retorikämnet föga förvånande många berömmande ord, ty delar av verksamheten är bra. Men tyvärr är essentiella drivknutar i dagsmaskineriet synnerligen eftersatta, vad det gäller kritisk besiktning. Kan en förbättrad personalpolitik bli den långsiktiga lösningen på den problematik som ”retorikinstitutionen” inte är ensam om på Södertörns högskola att leva med? Någonting som på sikt förlöser ”Södertörns universitet”!

I den delen av Högskoleverkets granskning som har rubriken ”Slutsatser och rekommendationer” går följande att läsa:

”Institutionen har ännu inte kommit till rätta med de strukturella och administrativa föränd­ringar som högskolan har genomfört och som ger negativt utslag i ekonomin. Söktrycket är stort, vilket bör ge ett stabilt underlag för vidareutveckling av kurserna.
Vi rekommenderar institutionsledningen
• att i tid förbereda rekryteringen av en efterträdare till den tillsvidarean­ställda professorn,
• att se över arbetsrutinerna för lärarna så att den administrativa belast­ningen på dessa minskar.
Vi rekommenderar lärarna i ämnet
• att snarast göra en grundlig analys av den mycket dåliga genomström­ningen så att den kan förbättras.”

Redan vid en av mina inledande sammankomster med ämnes- och programstyrelsen hösten 2004 förklarade jag grundläggande ekonomiskt sunt förnuft (ordet ”ekonomi” definieras som ”det att hushålla med sina begränsade resurser”) för övriga styrelseledamöter. ”Det går inte att ha samma utformning av kurser i ekonomiskt goda tider, som under tider av relativ ekonomisk nedgång. Man måste ständigt rätta mun efter matsäck”, sade jag. Med detta inlägg ville jag ge en ansats till förklaring till varför personalen (läs; lärare, forskare, administrativ personal, studenter och övriga anställda) vid institutionen många gånger känner sig utarbetade och otillräckliga.

Läser man den första meningen i det angivna utdraget ovan inställer sig en fundering. Hur ser ledningsstrukturen ut på Södertörns högskola ut? Att analysera SH:s ledningsstruktur kräver sin man och jag är näppeligen en sådan. Men så mycket kan jag säga att ledningsstrukturen dels handlar om abstrakta modeller och teorier och dels handlar det om ett konkret implementerande av dessa ”skrivbordsprodukter”. Av konkreta människor.

Så även om det på många sätt skulle vara fruktsamt att kritisera personer på ledande positioner vid institutionen för svenska, retorik och journalistik, så är dessa personer i nio fall av tio enbart offer för strukturella svagheter. Ty dessa är tillsatta och arbetar på uppdrag av personer högre upp i strukturhierarkin. Inkompetens och misslyckanden bör alltid härledas ett steg längre, ett steg högre.

Institutionen för svenska, retorik och journalistik präglas i alltför stor utsträckning utav ett kortsiktigt tänkande, där det dagliga arbetet saknar förankring i långsiktiga ambitioner, mål och visioner. Berusningen utav ett stort söktryck idag, kommer att ställas emot en baksmälla i morgon. Att personalen inte mår särdeles bra är inte svårt att förstå, vid en betraktelse av vad Högskoleverket rekommenderar institutionsledningen. Kanske hade inte vikten av ”att i tid förbereda rekryteringen av en efterträdare till den tillsvidarean­ställda professorn”, varit lika akut om inte institutionsledningen (på order från högskolans högsta ledning) för ett drygt år sedan avhyst en av institutionens fundamentala kunskapspelare, den person som tjänade som alibi för hela den övriga verksamheten.

Den andra och tredje citerade ”att-satsen” här ovan är intimt förknippade med varandra. Det faktum att lärare och forskare har på tok för hög administrativ arbetsbelastning har en direkt inverkan på genomströmningen, då tid tas från ”umgänget” med studenterna. Någonting som i sin tur skapar en grogrund för eskalerande konflikter mellan lärare och student, då olika viljor skapar intressemotsättningar.

Många av konflikterna inom en institution har sin utgångspunkt i olika uppfattningar om vad och för vem högskolan bör vara. Grundutbildning mot forskning. Studenter mot lärare med forskarhybris. Det egna egot mot det egna egot. I SH:s strävan efter epitetet ”universitet” måste dessa murar rivas och broar byggas. Det finns inget självändamål i att eliminera meningsmotsättningar, utan hur och varför gör man det? Samtliga aktörer inom SH bör arbeta hårdare för att skapa bästa möjliga förutsättningar för den egna intressegruppen, där man bör inse att på lång sikt är det som gynnar helheten, det som gynnar den egna delen. Kom samman och lyssna på varandra – för en bättre personalpolitik!


Dan W Boter
Studiebevakare på Samhällsvetenskapliga fakulteten, vid Uppsala universitet.
Studentrepresentant i ämnes- och programstyrelsen (retorik) samt i institutionsstyrelsen för institutionen för svenska, retorik och journalistik vid Södertörns högskola 2004/2005.