Den ömsesidiga respekten

To, 12 Februari 2004, 18:55

Hej!

Mitt namn är Dan W Boter och jag skriver dessa rader med anledning av att jag inte är helt nöjd (milt uttryckt) med de erfarenheter jag gjort under min tid som juridikstuderande på Umeå universitet. Under den gångna höstterminen, då jag läste 10-poängs-kursen "Idrottsjuridik", tillika min första termin som universitetsstuderande, upplevde jag en rad tveksamheter från institutionellt håll. Jag trodde att jag kommit till en värld långt bättre strukturerad än den gymnasieskola jag lämnade drygt två år tidigare. Men icke. Jag möttes av otydliga instruktioner, oförankrade schemaändringar, opedagogiska (läs; oengagerade) lärare och en kursansvarig lärare vars administrativa förmåga inte kan accepteras och som "lovar tungt, men håller tunt", för att uttrycka sig milt. Kanske tycker Du att jag är naiv och har för höga krav? Inte alls, för faktum är att allt detta kan sammanfattas med tre ord: BRIST PÅ RESPEKT!

Vad kan vi studenter egentligen kräva av lärarna när det kommer till våra studier? Att lärarna svarar på email (speciellt när man uttrycker en tacksamhet för svar)? Att lärare är mer konstruktiva i sina tentarättningar än enbart ett betyg i det högra hörnet? Att den kursansvarige följer "god sed" och skickar ut en kursutvärdering? Vissa frågor har jag svaren på, andra inte...

Detta brev borde egentligen aldrig ha behövt författas (ja, Du läste rätt!). Det går nämligen att läsa i Umeå universitets regelsamling att en ömsesidig respekt mellan lärare och student ska råda. Men någon ömsesidig respekt kan aldrig uppstå/upprätthållas så länge lärarna ser till sitt eget bästa i första hand, istället för att tillgodose studenternas grundläggande studieintressen. Lärarna verkar direkt eller indirekt som förebilder för studenterna, agerar då lärarna oprofessionellt tappar studenterna inte bara den grundläggande respekten för individerna utan i förlängningen också intresset för ämnet som sådant.

Jag skriver dessa rader på eget initiativ och det är högst personliga tankar som framförs. Men jag är dock fullkomligt övertygad om att jag inte är ensam om att hysa ett visst mått av agg gentemot Umeå universitet i allmänhet och den juridiska institutionen i synnerhet. Jag skriver dessa rader för alla de som inte kan/vågar/har möjlighet att säga ifrån!

Till veckan är det precis en månad sedan Idrottsjuridik-kursen avslutades och ännu så länge har ingen kursutvärdering synts till. Om detta är en medveten strategi för att rädda sitt eget skinn av kursansvarige låter jag vara osagt, men det är däremot rätt signifikativt för...nej, bäst att hejda mig innan jag passerar gränsen för aptum och decorum. Lösningen på just detta är inte speciellt svår och jag ska inte belasta Dig med sådant. Det jag primärt vill är att delge just Dig en del av min verklighet. Min bestämda åsikt är att den pedagogiska nivån är på tok för låg hos alltför många lärare, detta inte bara på den juridiska institutionen. Vi, som studenter, måste generellt ställa betydligt högre krav på lärarna, där respekten är den röda tråden.

Jag har framfört mina synpunkter till ett antal personer på ledande positioner inom Umeå universitet och den juridiska institutionen och de allra flesta håller med mig. Men det är en högst naiv tanke att tro att de ska våga/orka ta tag i problemen. Bara en fråga återstår
således; gör den Juridiska Föreningen det...?

Med förhoppning om bättring,


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se