Progymnasmata-uppgift 5 – Vederläggning

2003-12-03
Säga vad man vill om tidningar. Säga vad man vill om Västerbottens Kuriren (VK). Men VK:s nöjessida ”På gång” är ingenting annat än ett stort, patetiskt skämt!
Redaktör för denna torftiga sida är en person vid namn Erica Sjöström. En kvinna som helt uppenbart saknar ett av fundamenten i sin yrkesroll – omdöme!
Exemplen här nedan är på intet sätt någonting unikt för redaktör Sjöström, då hon var och varannan dag visar mycket stor brist på omdöme, frågorna man ställer sig är därför; hur kan hon ha blivit redaktör och varför får hon arbeta kvar?!

Den aktuella artikeln handlar om en borttappad elbas (bara en sådan sak!) och är författad av Sjöström. När ägaren till elbasen, Jonas Eriksson, kom till replokalen för att repa inför en skivinspelning var hans musikinstrument borta. Det visade sig efter en tid att bandet som delade replokal med Erikssons band, av misstag, fått med sig Erikssons elbas när de åkt till Norge för konsertspelning. Basen lämnades kvar på ett hotell i Norge, då hotellet lovat att skicka tillbaka elbasen till Eriksson. Problem uppstod dock då tullen vägrade att släppa igenom elbasen, eftersom de inte litade på att Eriksson var ägare till elbasen, samt att den misstänkte att instrumentet var stöldgods.
Då kom VK till undsättning! VK mejlade en bild till tullen som visade Eriksson spelande på det aktuella instrumentet och Eriksson fick tillbaka sin elbas.

Varför författades denna artikel? Varför publicerades den? Det är högst oklart vad artikelförfattaren vill ha sagt med sin skapelse. ”Solskenshistorier” i all ära, men tillåt mig att ännu en gång tvivla på redaktörens omdöme! Är Jonas Eriksson (pojk)vän till redaktören? Vill hon bara skryta över hennes tidnings förträffliga hjälpsamhet? Eller har hon bara dålig fantasi?

I artikeln går att läsa; ”Tiden var knapp, tullen krävde bevis inom ett par timmar”. Här talar vi ren lögn, detta är inte sant! Det är ett försök från författaren att göra den tunna historien mer spännande, samtidigt som hon vill förstora hennes tidnings betydelse för den lyckliga utgången av hela historien.

Att en simpel bild skulle kunna utgöra tillräckligt bevismaterial för en sådan dyrgrip till elbas, ter sig som en omöjlighet. I artikeln framgår klart och tydligt att tullen krävde ett kvitto på Erikssons köp av instrumentet. Att en myndighet av tullens dignitet skulle göra en sådan kovändning och nöja sig med en mejlad bild från pseudotidningen VK…nej, det ä r en omöjlighet!

Sjöström hävdar att det band som fått med sig Erikssons elbas upptäckte misstaget i samband med att bandmedlemmarna stannat för att tanka sin bil. Sen när lägger man ner en elbas i bensintanken? Och om man mot förmodan gör det, varför upptäckte man inte sitt misstag tidigare? Här har vi en inkonsekvens av grövsta sort!

Varför skrevs denna artikel? Historien handlar för det första om en sketen elbas vid namn ”Pricken”. För det andra; vem bryr sig om en basist vid namn Jonas Eriksson? Och för det tredje; musikinstrumentet är tillbaka hos den rättmätige ägaren! Anser det högst opassande att uppta dyrbart tidningsutrymme med ”icke nyheter”!
Jag som tidningsläsare har rätt att kräva att redaktören sätter mig i centrum. Någonting som redaktör Sjöström inte ens ha valt att överväga när hon författat denna artikel. Jag vill inte läsa om hur hjälpsam tidningen varit, vilket till synes ha varit det primära syftet med denna artikel. Hur ska jag annars tolka rubriken; ”Bildbevis krävdes för att ge Jonas tillbaka favoritbasen”? Omdöme är en dygd, redaktör Sjöström!

Nåväl, nöjer mig så, annars kan slutsatsen att jag hyser personligt agg mot Erica Sjöström och hela landets församlade redaktörkår lätt dras!


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se