Vördnaden och tålamodet personifierad

Viktigare än de kroppsliga företrädena är de själsliga, vilka visar på personens karaktär genom att framhålla hans dygder. Av de sju dygder Theon nämner ovan intog de fyra första en särställning och kom att kallas kardinaldygder: vishet, måttfullhet, tapperhet och rättvisa. Cicero förklarar att vishet, prudentia, är kunskapen om vad som är gott och dåligt. Den består av tre delar: minne (att kunna komma ihåg vad som har hänt), intelligens (att kunna analysera situationen) och förutseende (att kunna förutse om något kommer att inträffa). Måttfullheten, temperantia, är förmågan att behärska sin kropp och sitt sinne. Den består av återhållsamhet, både vad det gäller sexuella och andra lustar, och mildhet i förhållande till underlydande och andra utsatta personer. Till måttfullheten räknas också att ha så mycket samvete att man skäms för brott mot hederns krav. Tapperhet, fortitudo, är förmågan att utföra svåra uppdrag och utstå svårigheter. Hit räknas stordåd, självtillit, tålamod och uthållighet. Stordåd består i att planera och genomföra storslagna projekt. Självtillit är tilltro till den egna kompetensen parad med gott hopp om framgång. Tålamod är förmågan att härda ut under svårigheter, medan uthålligheten är den sorts självdisciplin som behövs för att hålla fast vid en uppgjord plan. Den fjärde dygden, rättvisa, iustitia, kallar Cicero för en sinnets vana som ger åt var och en hans andel samtidigt som man ser till det gemensamma bästa. En person är rättrådig om han visar respekt för samhällets lagar och regler samtidigt som han respekterar de konventioner som rör religion, plikter, tacksamhet, hämnd, vördnad och sanning.


(Utdrag från Anders Erikssons Afthonios’ progymnasmata, retoriska övningar)




Vördnaden och tålamodet personifierad

2004-06-02
– Politikersysslan och lärarjobbet har många likheter. Det krävs både mycket vördnad och stort tålamod för att bygga den trovärdighet och det förtroende som krävs för att uppnå det jag vill.
Orden kommer från specialläraren och fritidspolitikern Örjan Mikaelsson; en man med lång erfarenhet och som med tiden format en egen retorisk stil.
– Mina strategier bygger på en väl utvecklad intuition och analys av personen jag vill övertyga. Svårare än så behöver det inte vara.

Drygt två timmar tidigare har jag klivit in i Ungdomscentrums lokaler i centrala Umeå. Det är här huvudpersonen Örjan Mikaelsson, 59, spenderar tre fjärdedelar av sin arbetstid, den sista fjärdedelen ägnar han sig åt politik. Han undervisar ungdomar som av den ena eller andra anledningen har ett otillräckligt intresse för skolarbete, vilket i förlängningen inneburit en avsaknad av betyg. Mikaelssons skall direkt eller indirekt få ungdomarna att ”tänka om”, detta kanske inte främst för att få dem att tycka att det här med studier, skolan och betyg är toppen, utan för att förhindra ett mer destruktivt tilltaget leverne.
– Varje person färgas av sin livs- och människosyn, vilka i sin tur grundar sig på personens bakgrund och de gjorda erfarenheterna. Jag älskar att umgås med människor, i synnerhet ungdomar. Min retoriska framtoning, som du kallar det, är givetvis ett resultat av detta.
Ungdomarna som kommer hit har inte sällan dåliga erfarenheter från lärarhåll. Hur går du tillväga för att återuppbygga någon sorts ömsesidig respekt?
– Egentligen finns det inga genvägar i början. Jag måste ”tokälska” personen i fråga, förlåta om och om igen, det kräver ett enormt tålamod. Min trovärdighet är också av central betydelse för att vi ska få ett förtroende för varandra. Hm, var det svar på din fråga?
Ja då, det här börjar bli riktigt intressant, det här är retorik på hög nivå. Vad jag förstår så blir det inte särskilt mycket undervisning till en början?
– Nej, det är riktigt, och det har många olika orsaker. Jag har aldrig gillat att stå vid katedern som någon auktoritet, jag vill bara vara en i mängden bland ungdomarna. Sedan är det genom kravlösa och avslappnade samtal man kan finna orsakerna till att personen i fråga beter sig som den gör. När man väl funnit orsakerna, brukar det ena ge det andra…
Jag känner igen mig i det där. Min retoriklärare brukar ofta påpeka med ett tydligt exempel att det inte går att trycka in en OH-apparat i huvudet för att förstå den. Vi måste använda språket för att förstå.
– Ja, lite så kanske. Att inpränta någonting i någon är aldrig särskilt framgångsrikt, man måste ha tålamodet att ta den långa vägen.
Är det för att det kan ta lång tid att komma till insikt?
– Ja, det också, men främst för att det är viktigt att personen själv upptäcker att han eller hon själv kommit till insikt.

Medan vi sitter vid det stora runda bordet i det ljusa och trevliga lärarrummet och samtalar kommer kollegor till Mikaelsson insmygande med jämna mellanrum. Jag skönjer en viss nyfikenhet och anstiftan till avundsjuka. Kollegorna märker att Örjan trivs med att få ”tala ut”.
Med tanke på vad du sade om människor och ungdomar tidigare, så är det inte speciellt svårt att förstå att du inte gjort ”karriär” inom skolväsendet. Är förklaringen lika logisk till varför du inte satsat hårdare på politiken?
– Det är den nog. Jag är absolut ingen karriärmänniska, det har jag aldrig varit. Jag vill inte komma för långt bort från ”verkligheten” där jag värdesätter mötet mellan människor högt.
Men människor träffar man ju hela tiden…
– Jo, men inte på samma nära och hjälpande sätt.
Du är vänsterpartist, sitter i kommunfullmäktige och i en handfull olika nämnder här i Umeå. Vilka likheter och skillnader finns det hos dig i dina olika roller?
– Man är sig själv hela tiden. Utifrån min människosyn vill jag närma mig människor horisontalt och inte vertikalt, på den punkten gör jag ingen skillnad. Att det sedan är ett ständigt ”pinkande av revir” inom politiken gör ju att man måste anpassa sig på ett annat sätt än vad jag gör när jag är i skolan.
Anpassning, ja. Inom politiken är du mer av en lagspelare, jämfört med när du befinner dig i skolan. Hur ofta tvingas du säga ”ja” när du egentligen vill säga ”nej”, för att följa partiets linje?
– Det händer förstås, men det är så det fungerar. Det är spelets regler.
Hur ofta händer det att du säger ”ja” när du egentligen vill säga ”nej” här, i skolan bland ungdomarna och kollegorna?
– Betydligt mer sällan. Det beror på att det är så prestigelöst här, det är en annan atmosfär.
Hela livet är ett enda långt kompromissande med såväl sig själv som andra. Vi, retoriker, brukar kalla det mottagaranalys. Vi vill uppnå någonting, med det är aldrig enbart på våra villkor, hårddraget är det alltid på motpartens villkor.
– Mottagaranalys, vilket vackert ord. Precis som med allting annat vi pratat om hittills, jag använder mig av retorik hela tiden, men jag kan inte termerna. Men mottagaranalysen hör till fundamenten både inom politiken och lärarjobbet. Ungdomarna som kommer hit har oftast en låg tilltro till att de kan ”klara skolan”, jag måste ta reda på de bakomliggande orsakerna till deras tillstånd.
Dåligt självförtroende, helt enkelt?
– Självförtroendet är som mycket annat situationsbundet, så man kan säga att de har dåligt självförtroende när det kommer till deras tilltro till att ”klara skolan”, ja. Det finns inget ”generellt dåligt självförtroende”. Men man bör också komma ihåg att orsakerna till att de struntar i skolan oftast är kopplade till helt andra saker än just skolan. Min uppgift blir därför att kartlägga dessa bakomliggande orsaker. Personerna känner ofta skuld av någon anledning, viktigt blir då att jag inte skuldbelägger dem. Viktigast är att jag hela tiden tillskriver dem positiva egenskaper och, som sagt, ”tokälskar” dem.
Det låter onekligen som en smart strategi. Du använder dig mycket av din kärleksfulla personlighet. I vilken utsträckning använder du dig av det oslagbara retoriska knepet, ”att bjuda på sig själv”?
– I mycket stor utsträckning, så klart! Detta genom att hela tiden vara så öppen som möjligt. Öppnar jag mig för ungdomarna, så ökar chanserna att de öppnar sig för mig. Det är hela tiden viktigt att de känner att jag inte kräver någonting av dem, på det sättet kan de lättare sänka garden. När garden är nere är man mottaglig för påverkan. Det luriga är att vara personlig, men inte privat, då detta skiljer sig från individ till individ och påverkas av hur bra man känner varandra.
Nyckeln till framgång blir då ditt ethos, din karaktärs trovärdighet. Vilken du bygger på din personliga vördnad och ditt tålamod.
– Jag har svårt att sätta ord på och beskriva mig själv. Jag är den jag är och har en människosyn som inte går att klistra på. Men dina ord stämmer rätt bra, när jag tänker efter.

Örjan ber om en kort paus för att gå på toaletten. Jag kan inte neka honom detta, då jag inte vill att han skall ”pinka in några revir”. Under pausen funderar jag över det där med att vara personlig, men inte privat. I min research har jag nämligen funnit att Örjan besegrat en jobbig prostatacancersjukdom. När Örjan återkommer och sätter sig tillrätta i stolen mittemot mig, så tar jag mod till mig.
Du övervann en cancersjukdom för några år sedan, hur har den förändrat dig och ditt sätt att vara?
– Jaa du, man blir många erfarenheter rikare och vidgar perspektiven. Det är nog oundvikligt så att man blir mer ödmjuk och tålmodig. Jobbet känns inte för min personliga del lika viktigt längre och jag har gått ned i arbetstid. Men engagemanget när jag väl jobbar är lika brinnande nu som då, jag älskar fortfarande att arbeta med ungdomar.
Det verkar onekligen så att Örjan Mikaelsson är en man värd att lovprisa, ty han lever upp till de fyra främsta kardinaldygderna; vishet, måttfullhet, tapperhet och rättvisa.
Örjan, har du hört talas om de fyra kardinaldygderna? Det slår mig nu att du lever upp till dessa på ett imponerande vis.
– Ja, jag känner till dem. Vad glad jag blir när du säger det, men inte vet väl jag om det stämmer. Men, tack Dan!
Varsågod. Enligt mitt sätt att se det, så är det oerhört viktigt att man lever som man lär för att kunna bygga den fundamentala trovärdigheten och förtroendet, för att i förlängningen kunna övertyga de som övertygas skall. Medhåll eller mothugg?
– Medhåll! I min värld finns det inga andra alternativ, det finns otaliga exempel från verkligheten som visar hur oerhört viktigt det är.
Perfekt. Faktum är att jag just hade tänkt be dig berätta en anekdot, som tillsammans med humor är ett synnerligen effektivt sätt att i förlängningen övertyga sina mottagare på. Förutsatt att man har gjort en bra mottagaranalys, förstås…
– Ja, så är det. Använder mig av mycket humor för att få ungdomarna att slappna av och avdramatisera hela situationen. Sedan är det självklart att om man som jag jobbat som lärare sedan 1968, samlat på sig en hel del erfarenhet och därmed mycket stoff till anekdoter.
Spännande, men jag förväntar mig att du berättar om en person du mött och hjälpt i din yrkesroll som lärare. Ingen uppdiktad historia.
– Då måste jag få fundera en stund (skratt). Nej, allvarligt talat så finns det en person som jag kan berätta om. För sex år sedan började en tjej här. Hon var späd och tunn, med sitt långa hår lät hon dölja sitt ansikte, sig själv, likt en sköld. Den första tiden sade hon inte ett enda ord, hon var helt stum, och på rasterna stod hon ihopkrupen för sig själv i ett hörn. Jag närmade mig henne sakteliga genom att prata med henne om helt alldagliga saker, bland annat om böcker och författare. På det sättet kunde jag också karlägga de bakomliggande orsakernas till hennes beteende. Hon svarade aldrig med ord, men började efter en tid svara genom att nicka eller skaka på huvudet, dock hela tiden stirrandes ned i bordet. När hon med tiden så smått började prata visade det sig att hon var en jättetrevlig och smart människa, precis som du och jag, men att saker i hennes liv hade gjort henne självmordsbenägen. Idag mår hon mycket bättre och vi har fortfarande kontinuerlig kontakt.
Du försöker hitta de bakomliggande orsakerna till det rådande tillståndet. Hur har din egen bakgrund påverkat din (retoriska) framtoning?
– Det var ett fattigt socialistiskt hem jag växte upp i. Jag kände ofta en skuldbörda på min axlar under min uppväxt och jag bodde i min ungdom i ett större kollektiv. Listan kan göras lång, allting som händer i livet påverkar ens sätt att vara i mer eller mindre grad.
Okej, då kommer vi till det här med intuition. Livets skeenden skördar erfarenheter, vilka i sin tur utvecklar intuitionen. Vad betyder din intuition för dig och dina framgångar?
– Oerhört mycket…om inte allt? Det är inte hjärnan som ska styra, det är känslan i magen och hjärtat!


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se