Brev till ansvariga

Södertörns högskola, höstterminen 2004

Hej, Kajsa och Maria!
Mitt namn är Dan W Boter och jag skriver till er med anledning av nedanstående ärende. Ärendets progression och dignitet understryks av det faktum att det är just er, prefekt respektive utbildningsansvarig, som jag nu känner mig nödgad att vända mig till. Gången av ärendet har nämligen gått via Ämnesrådet för retorik, Södertörns högskolas studentkår, berörd lärare och kursansvarig. Som studentrepresentant i ämnesstyrelsen för retorik och svenska planerade jag att ta upp detta ärende vid nästa styrelsemöte, men på inrådan från er kollega Fredrik Söderquist är det med er den fortsatta dialogen skall föras.

Detta är ärendet, tillika problemet. Jag läser för närvarande kursen Argumentation och debatt, en kurs som motsvara halvtidsstudier på terminsbasis. En osedvanligt givande kurs på många olika vis, där jag främst tänker på de många, roliga och framförallt utvecklande övningar som vi studenter uppmanas lösa. En kurs där den falska dikotomin teori-praktik bildar en skön och effektiv förening. Vem vi studenter har att tacka för att vi får gå en sådan lyckad kurs bör jag låta vara osagt, men att inte nämna den undervisande läraren Anders Ullholm i denna bisats är oundvikligt. Hans kunskaper om argumentation och debatt förnekar sig inte.

Men säg den sol, som inte har fläckar. En ungefärlig uppskattning är att varje student, drygt 20 till antalet, på denna kurs kommer att författa och inlämna 25-30 sidor text (den avslutande hemtentan ej medräknad). Ett ansenligt antal sidor som är ett resultat av en mängd arbetstimmar, som föregåtts av grundläggande litteraturstudium. Det är runt detta problemet kretsar; vi studenter har inte fått och kommer inte att få någon som helst respons på dessa individuella skrivuppgifter, som det ser ut i dagsläget. Ullholm beklagar detta faktum tillsynes djupt och ärligt, men hänvisar till den prioritering han har tvingats till, då timantalet (läs; de ekonomiska resurserna) är alltför knappa.

Vi studenter måste givetvis respektera det nödvändigt onda, som prioriteringar de facto är och för med sig. Men någon måtta och reson får det faktiskt lova att vara. Ur ett strikt studentperspektiv är nuvarande situation fullständigt oacceptabel. Varför detta är oacceptabelt är givetvis kopplat till såväl studenternas egna utvecklingsambitioner, som lärarnas avsikter att lära och utveckla sig och sina adepter. Att prioritera bort den så elementära responsen på de skriftliga inlämningsuppgifterna är därför inte bara ytterst orespektabelt mot vetgiriga och oskyldiga studenter, utan också ett smärtsamt hugg i foten på sig själv, den egna institutionen. Vidare låter Ullholm oss studenter förstå att ingen skulle vara gladare än honom själv, om resurser frigörs så att han har möjlighet att ge oss den efterlysta responsen. Som näppeligen är för mycket begärt, icke sant?

Att läsa och ge skriftlig respons på 20-40 sidor per vecka kräver givetvis tid, kraft och inte minst engagemang, men är absolut ingen omöjlighet att ha som praxis. Veterligen är Ullholm den ende på den retoriska institutionen som gör en sådan här hårresande, horribel bortprioritering. Och uppenbarligen tillåts genomföra en sådan. Eller ni, sittandes på ansvarighetens mäktiga stolar, kanske är lyckligt ovetandes om rådande situation med tillhörande problematik? Om ni nu blivit olyckligt vetandes, är det å ena sidan att beklaga, men å andra sidan att gratulera. För det är först nu ni kan kavla upp era tröjärmar, ställa allting till rätta och göra oss studenter nöjda, innan vår frustration övergår i uppgivenhet! Återstår att se om ni vill det...

Med förhoppning om en snabb och klok lösning,

Dan W Boter
Studentrepresentant