Dan W Boter - Entrepredaktör

Medvetenhet, förståelse och kritiskt tänkande. Följ mitt nya projekt på www.pekingprojektet.se!

måndag, juli 11, 2005

Progymnasmata-uppgift 14 – Lagförslag

2004-05-03
Lag och ordning. Detta kan sägas vara två av en handfull fundament som vårt samhälle vilar på. Bland de övriga fundamenten hittar vi den etik, moral och ömsesidiga respekt, som vi med tiden format. Utan dessa grundbultar skulle hela samhällsbygget kollapsa. Den på senare tid allt mer devalverade hänsynen till dessa fundament har fått till följd att ett lagförslag om införande av skoluniform i svenska grund- och gymnasieskolor har kommit till stånd. Allt för att stoppa mobbningen i skolorna.
Tanken är god.
En tanke som i praktiken blir ond, ett lagbrott.

”Du klär dig som en billig hora!”. Detta är en inte alls ovanlig kommentar som en inte helt ovanlig pojke kan yttra till en inte helt ovanlig flicka i en skolkorridor i dagens Sverige. Att se och höra ett barn bli mobbat svider och smärtar i våra hjärtan. Bland det mest avskyvärda är när barn far illa, inte sant? Skolan skall vara en trygg och säker miljö där våra barn skall lära för livet. Det är därför ett beundransvärt initiativ som författarna till ovan nämnda lagförslag står för. De vill med denna lag framkalla en gemytlig och bekymmersfri skolgång för våra barn, där samtliga lever i harmoni och ingen mobbas. Skolungdomen skall inte bedömas utifrån de yttre attribut som kläderna de facto utgör, menar de. Därför bör vi hedra upphovsmännen till detta lagförslag.

Men vi bör samtidigt hålla en tyst minut för lagförslaget, då det i nuvarande form inte är annat än dödfött! Det är lätt att tro att kläderna är boven i detta drama. Speciellt då vi faktiskt hör barnen helt ohämmat säga ”vilken gammal och ful tröja du har!”, ganska ofta. Här och nu är det dock dags att tänka om. Verkligheten är den att kläderna enbart ”klär skott” för mobbarnas psykiska och fysiska terror. Detta innebär att om vi inför skoluniform kommer mobbningen på intet sätt att upphöra, snarare tvärtom. Mobbarna kommer enbart att flytta sina kikarsikten till ögon mot till exempel offrets frisyr, piercning eller sminkning. I förlängningen betyder alltså ett införande av skoluniform att vi på samma gång måste införa lagstadgade och likartade frisyrer, vilket på sikt gör det lika bra att vi skickar våra barn till plastikkirurgen direkt! Är det så vi vill ha det?

Det är också under skolåren som våra barn bygger och formar sin unika identitet. Skolan skall vara en miljö där individens fantasi och kreativitet uppmuntras och får fria tyglar. Livet är ett ständigt sökande efter lycka. Sällan är lyckan den att inte få bestämma över sig själv och sitt leverne. Lägg därtill att individens fantasi och kreativitet också grundar sig på den identitet som behagas för stunden, i vilken kläderna utgör en stor del, så är det lättare att förstå innebörden och följderna av detta lagförslag. Att inte låta vår framtid, som våra barn utgör, klä sig som den vill, är som att förbjuda fotbollsspelaren, tillika spelestradören, Zlatan Ibrahimovic att dribbla.

Det nämndes i inledningen att tanken med detta lagförslag är av godo. Det tycker vi nog alla fortfarande, då dess syfte är att stoppa mobbningen. I praktiken kommer dock en sådan lag ha onda verkningar. Ungdomens formande av en identitet kommer att försvåras och detta innebär en sämre självkänsla, vilket leder oss in i en ond cirkel, då mobbning i mångt och mycket grundar sig på osäkerhet hos såväl förövare, som offer. Om detta lagförslag tas i bruk är det förvisso inte längre ett lagbrott att tvinga på barnen en ful och kliande skoluniform. Men det vore alltjämt ett brott mot de oskrivna lagarna om etik, moral och den ömsesidiga respekten för den fria individen!


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se