Den fotografiska konsten

Den fotografiska konsten skiljer sig, och skiljer sig inte, nämntvärt från exempelvis måleri som konstform. Den skiljer sig på så vis att den fotografiska konsten oftast innehåller saker och ting vi som människor kan relatera till, även om det som gestaltas kan beskrivas som abstrakt. Den fotografiska konsten skiljer sig däremot inte på den punkt som gör gällande att den på det ena eller andra sättet relaterar till en verklighet, i den mån den kan vara konkret.

När den fotografiska konsten började att växa på allvar under 1970-talet blev denna konstform ett sätt att gestalta den kulturella samtiden. Den särskilda originalitet som fotograferandet medför ligger mer i dess tekniska faktorer, mer än i dess gestaltning av ögonblick, som även exempelvis målerikonsten har förmåga till. En avgörande skillnad är dock att fotografikonsten har ett större mått av autensitet i förhållande till målerikonsten.

Den visuellt dokumentära fotografiska konsten avser att gestalta det samtida; människor, natur, kultur eller dylikt. Utan att iscensätta och arrangera skapar denna inriktning på många sätt ett trovärdigt synsätt på samhälleliga fenomen kopplade till frihet, rättvisa, jämlikhet och demokrati. Mariana Yampolsky är känd för att spegla det mexikanska folket och kulturen, hennes Mazahua School (1989) är ett exempel på detta.

Den i Österrike födde Erwin Wurm har i en rad av sina verk gestaltat människan där fokus ligger på subjektets tankar. Wurms Hold Your Breath and Think of Spinoza (2001) är ett exempel på sådan gestaltning. Men Wurms fotografiska konstverk av denna typ är snarare iscensatta än dokumentära.

Författaren Edward Lucie-Smith tar i sin bok Movements in art since 1945 upp den kinesiska konstnären Ma Liuming som ett exempel på konstnären och konsten som samhällskritiker. Ma Liuming vill med sitt konstverk Fen-Ma Liuming Walks the Great Wall (1998) (bilden) utmana sexuella stereotyper, där han framställer sig som ett transsexuellt självporträtt, gåendes på den kinesiska muren.

Om man betraktar konstnären och dess konst som ett sätt att kritisera samhället och samtiden, är Cindy Sherman än av det mest framstående. I sin konst framställer Sherman sig själv i diverse iscensatta ögonblicksbilder. Det är klichébilder av kvinnan, men är medvetet ej framställda så tydligt. Untitled Film Still #6 (1976-1980) är ett tidstypiskt verk av Sherman. Cindy betraktades av en del som feminist och spelade (spelar!) en stor roll för den samtida fotokonsten. Hennes fotografiska självporträttsserie Untitled Film Stills är en spegling av en generation kvinnor påverkade av de ytliga värderingar som Hollywood-idealet i mångt och mycket utvecklade.

Den fotografiska konsten har det visat sig ge ett större utrymme för kvinnliga konstnärer. Barbara Kruger var en med Sherman samtida feministisk konstnär. Med sin skolning inom design så kombinerade hon grafisk design i textformat med tillhörande bild, exempelvis Untitled (Your Gaze Hits the Side of my Face) (1981).

Runt om i världen rönte svenska Elisabeth Olson stor uppståndelse med sin utställning Ecce Homo. Där ingick hennes Last Supper (1998), en iscensatt bild föreställande den sista måltiden och dess aktörer, men som transsexuella. Debattens vågor gick höga, inte minst i Sverige, då den bland annat väckte anstöt bland konservativa kristna.


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se