Postmodernismens konstbegrepp - konstbegreppets postmodernism

Ett förändrat konstbegrepp som förhåller sig till postmodernism och dess definition bör ta sin utgångspunkt i vad man betraktar som modernt. Postmodernismen är inte i första hand en konstinriktning, en ny form av praktiserad konst, utan snarare en kritisk förändring av tradition baserad på en förståelse av det nyligen förgångna. Postmodern konst skulle kunna sägas kännetecknas av ett större experimenterande och ifrågasättande av invanda konstformer, där inte minst vedertagna dikotomiska relationspar som konstnär-publik sätts i ny dager.

Utifrån det sagda om att postmodernism på det ena eller andra sättet ständigt förhåller sig till modernism, kan man då betrakta den nya klassismen som postmodernism? Edward Lucie-Smith tar i sin bok Movements in art since 1945 upp italiensk konst som exempel. Giorgio de Chirico gjorde på sitt sätt motstånd gentemot modernismen, trots att han var en av modernismpionjärerna. Detta genom att anslå en mer naturalistisk stil, som kom att väcka uppståndelse med sina udda och förvridna perspektiv. Mot slutet av 1900-talet, många år efter sin död 1978, betraktas de Chirico, tillsammans med Francis Picabia, som den förste sanne postmodernisten. De Chiricos konstverk Barnets hjärta (1914) är ett exempel.

I tal om ett utvidgat fält av konstformer och postmodernism blir gatukonsten och dess olika gestaltningar intressant. En av popkonstens (som i säg kan betecknas som postmodernism) främsta, Andy Warhol, hade en älskare vid namn Jean Michel Basquait som sysslade med graffitikonst, en förgrening av gatukonsten. Ett av Basquiats verk är Café Luna (1981).

Vidare är Jeff Koons värd att betrakta ur ett vidgat perspektiv på konstbegreppet, detta eftersom han gjort sig känd bland annat för att göra porslinsfigurer av vardagliga kitschprodukter. Utifrån det Lucie-Smith skriver om Koons skulle man kunna säga att Koons kritik går ut på att öppna våra ögon för saker vi redan sett. Genom att ta kommersiella varor
och göra dem till konst, får Koons oss till att reflektera över vad vi ser och möter i vår vardag. Michael Jackson and Bubbles (1988) (bilden) är signifikativt för Jeff Koons.

Ylya Kabakov illustrerar på sitt eget sätt sin kritik av konsten och samhället. Uppvuxen i Sovjetunionen och dess kommunistiska begränsningar av ”fri konst” var Kabakovs konst i mångt och mycket ett gestaltande av den sovjetiska livsstilen, där inte minst kärleken till naturen får utrymme. Ett kritiskt synsätt på det Kabakovs konst gestaltade framhävdes främst då av västvärlden, men efter östblockets fall också av inhemska kritiker. Ett av Kabakovs verk är My Mother´s Life II (1989).


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se