Öppet brev till Storvreta IBK:s klubbledning

Jag var och såg Storvreta IBK:s innebandyherrar för första gången härom kvällen, i hemmamötet med Järfälla IBK. Detta så omhuldade och uppskrivna Storvreta, som hör till säsongens SM-guldfavoriter, spelade stundtals högklassig innebandy. Men något guld blir det inte denna säsong, ty klubbledningen har förbisett värdet av ”den sjunde spelaren”, i formandet av ett lag i världsklass, nämligen matcharrangemanget.

Det går inte att studera Storvretas trupp anno 2005/2006, utan att förundras av hur klubbledningen lyckats knyta till sig världsnamn som Mika Kohonen och Johan Andersson. Tvivelsutan ett av historiens absolut bästa innebandylag, på papperet. Men för att vinna SM-guld krävs mer än så. För att etablera klubben som en av dem som leder sportens utveckling till mer sofistikerade höjder, krävs betydligt mer än så. Inte minst ett matcharrangemang värdigt den imponerande omfångsrika publiken.

Jag är den förste att hålla med om att det låter motsägelsefullt att kritisera en klubb för dess matcharrangemang, när den en helt vanlig torsdag förmår att locka cirka 1500 åskådare, mot ett högst mediokert motstånd. Men med den långsiktiga baktanke om innebandysportens utveckling, bör Storvretas klubbledning förhålla sig begrepp som ledarskap, lagarbete och listighet. Jag betvivlar på intet sätt de framstående aktörerna inom och runt Storvretas klubbledning, när det kommer till deras goda och ovillkorliga kärlekskänslor för klubbens verksamhet. Det kan mycket väl vara så att ledningsgardet bär på fundamentala element som intresse och vilja, men där skiljelinjen istället går mellan dessa och en annan primär kraft - handlingskraften!

I entreprenörernas värld är huvudkomponenterna två. Det handlar om att den framgångsrika entreprenören dels har det som kallas ”entreprenörsanda”, vilket enkelt och kort kan sägas vara dennas idéer. Dels bör denna också ha lämplig (ut)bildning, relevant för de aktuella verksamhetsaktiviteterna. Talar man, utifrån detta, om ett matcharrangemang blir det adekvat att ställa frågan som rör vilka kompetensområden som bör täckas in, för att på bästa sätt realisera idéerna? Hur man än väljer att formera de styrande trupperna bör man ha klart för sig att kompetenserna bör vara ändamålsenliga och komplementära, i den meningen att var och en bidrar med sitt med avsikt att förena idéarbetet i gemensam riktning. En god hjälp i effektiviseringen av ett sådant arbete kan vara att förhålla sig till talesättet ”rätt person, på fel position”.

I utvecklandet av Storvretas matcharrangemang blir det således viktigt att skapa en bättre dialog mellan olika intressegrupper, såsom supporterklack, övrig publik, spelare, matchfunktionärer och media, om och kring frågor som rör val av exempelvis musik och pausaktiviteter. I matchen mot Järfälla var det beklämmande att uppleva hur supportklackens engagemang dränktes i musik, som den övriga publiken inte förmådde att klappa takten till. Publiken bör man vara rädd om, inte främst av ekonomisk girighet, utan för att den positiva stämningsspiral samtliga intressegrupper gemensamt bidrar till, rent sportsligt kan upplevas som ”den sjunde spelaren”. Vilken i slutändan kan avgöra valören på SM-medaljen i vår!


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se