Miljöförbättringar och mera monetära miljoner - mäkta möjligt!

Den högsta punkten i Uppsala är ett sopberg. Varför är det så och vad kan den enskilda individen såväl som det kollektiva samhället göra åt de ökade miljöproblemen, ur både det lokala och globala perspektivet? Ekonomisk tillväxt – genom förändring – är vad som i grunden krävs!

För att kunna tala om ekonomisk tillväxt och argumentera för att den är gynnsam för vår miljö kräver det att man definierar begreppet ”ekonomisk tillväxt”. När man talar om ekonomisk tillväxt menar man för det mesta en ökning av BNP (värdet av alla varor och tjänster som köps och säljs på den officiella marknaden i ett land under ett år).

Vi har under de senaste 150 åren haft en ökad tillväxt och det har lett till att vår materiella samt sociala välfärd har stigit i väst världen. Detta menar Klas Eklund i sin bok Vår ekonomi. Konkret har det bl.a givit oss höjda löner, en förbättrad sjukvård, pensioner och social trygghet iden industriella delen av världen. Hur påverkar då denna förhöjda levnadsstandard miljön? Enligt miljö-kuznets-kurvan så har den ekonomiska tillväxten i ett längre tidsperspektiv en positiv effekt på miljön. För det första styrs industrin i ett land somhar en växande ekonomi oftast mot produktion som använder färre resurser och förorenar mindre (information/service industri). För det andra förvälfärd ofta med sig utbildning som i sin tur leder till en större miljömedvetenhet. Detta leder till att befolkningen kräver statligare former för att förbättra och komma till rätta med miljöproblem och blir villiga att betala högre skatter för att finansiera dessa. För det tredje leder inkomstökningen även till att efterfrågan på miljövänliga, d.v.s gröna produkter ökar bland medborgarna. Vilket i sin tur driver marknaden och statsmaktens företag till att utveckla miljövänligare teknologier.

Vad har då den ekonomiska tillväxten för betydelse och effekter för u-länderna, de som behöver ta sig ur miljöelände och fattigdom? ”The nexus between poverty, population growth and environmental degradationproduces a self-reinforcing downward spiral from which it is difficult tobreak out.” Detta citat, hämtat från Jennifer Clapp och Peter Dauvergnes bok Paths to a green world, sammanfattar väl den starka kopplingen mellan fattigdom och miljöproblem. Människor i fattigdom har ofta inte någon annan möjlighet än att agera för sina egna och sin närmaste omgivnings överlevnad. I denna situation blir det näst intill omöjligt att sätta miljön i första rummet. Här krävs en stor ekonomisk tillväxt för att ett u-land ska nå en materiell och social välfärd som i sin tur leder till en gynnsam miljöutveckling. Under denna tillväxtperiod kan utsläppen komma att öka temporärt (precis som den gjorde under industrialiseringen i dagens i-länder) men kan minimeras med hjälp av insatser i form av miljövänligare och resurssnålare teknologi och bidrag från den rika världen.

Ett bra exempel på att en ökad välfärd, föroreningar och miljötänkande hänger samman är Japan. Tiden efter andra världskriget flög den ekonomiska tillväxten i höjden ända fram till 1970-talet. Under denna tid så var nedsmutsningen enorm och bl.a. drabbades befolkningen i Minamata av kvicksilverförgiftning. Befolkningen reagerade och protesterade högljutt. Detta ledde till att beslutsfattarna och företagen relativt snabbt arbetade fram åtgärder som förbättrade miljön. Redan i slutet av1970-talet hade Japans miljö förbättrats avsevärt och på miljölagstiftningsområdet tillhör idag Japan bland de strängaste länderna i världen. Landet är ett av världens framgångsrikaste länder när det kommer till att hantera miljö på bästa sätt. Det behövs alltså en ekonomisk tillväxt både för människor samt miljö.

Sedan är det inte så enkelt som att hävda att en ökad välfärd per se ger en ökad lycka och bättre miljö. Professor Emeritus, Lars Ingelstam hävdar att lyckonivån i utvecklade länder kommer upp till en viss nivå för att sedan sluta röra sig uppåt och istället harva i ett status quo-läge. Om den ökade tillväxtens/välfärdens tillgångar i stor utsträckning satsades på miljön så skulle detta med största sannolikhet öka lyckan för landets invånare och det skulle vidare leda till en ytterligare ekonomisk satsning på miljön. Ett ekonomiskt-ekologiskt-lyckohjul där befolkningens materiella status har nått sin maximala punkt och avlöses av ett maximerande av mentala behov, som kommer att förbättra livssituationen ytterligare för människor. Att försöka hävda att en “negativ tillväxt” skulle förbättra livskvaliteten och miljöns tillstånd vore, enligt författaren Markus Larsson, naivt. Att påtvinga en ekonomisk nedgång i mycket fattigt land skulle definitivt inte gynna miljön.

Tankar om ett alternativ till dagens samhälle
I Klas Eklunds Vår ekonomi skriver han att ekonomisk tillväxt kan vara positivt, det beror på vad i produktionen som ökar, hur detta åstadkoms och hur den används. Detta är en viktig poäng. Vi pratar om ekonomisk tillväxt, diskuterar fram och tillbaka dess för- och nackdelar som om det vore något statiskt, något som antingen går i en riktning eller inte går framåt alls. I linje med Eklund tror vi att människan kan göra det till något positivt, men att nyckeln inte är att låta tillväxten driva fram och tillbaka och därmed styras endast av den fria marknaden. Som det är idag låter vi ekonomin styra och miljön ta stryk. För att ekonomisk tillväxt ska vara positivt behöver man forma samhället så att ekonomi och miljö kan leva i symbios med varandra. Eklund skriver i Vår ekonomi: ”Om den ekonomiska tillväxten delvis sker på bekostnad av miljön, kommer marginalnyttan avökad standard gradvis att avta, medan marginalkostnaden för en förstörd miljö stiger”. Att ta hänsyn till miljön kan alltså t.o.m vara ekonomiskt fördelaktigt i längden. I det samhälle vi lever i nu har de ekonomiska hjulen snurrat under lång tid, vilket ofta innebär ökad tillväxt. Att utifrån detta debattera för minskad tillväxt känns därför orealistiskt, det skulle vara som att försöka stoppa ett kvarnhjul som snurrar runt i en forsande älv. Det gäller att ha förståelse för samhällets utveckling, men göra små förändringar så det blir så hållbart som möjligt, för så många som möjligt.

Några förslag på förändring:

• Jämna ut skillnader i levnadsstandard genom att stödja u-ländernas utveckling bort från fattigdom på ett miljömedvetet sätt. Man bör försöka minska i-ländernas inflytande i fattiga länder genom förhindra varudumpning, minska utländskt företagande, så de inhemska får chans att ta hem vinsterna hos företag som finns i deras land och hjälpa dem att exportera sina varor genom att till exempel ta bort höga tullar. En annan hjälp kan vara att stödja rättvis handel och om möjligt utöka dess verksamhet.

• Göra det ekonomiskt fördelaktigt att handla miljövänligt och stoppa masskonsumtionen genom att lägga höga skatter på "miljöovänliga" varor. Använda intäkten för de höga skatterna att reparera de skador dessa varor åsamkat miljön. Uppmuntra lokalproducerad mat, så vi kan dra ner på långa transporter.

• Driva kampanjer att göra folk i allmänhet mer medvetna, stifta lagar om undervisning i miljötänkande från det att man börjar skolan och när man tar en ny anställning.

• Införa regler om företagens ansvar för miljön och omvärlden genom att låta dem lägga in en miljödel i sin årsredovisning. Man bör vara tvungen att vara miljöcertifierad innan man kan starta ett företag. I denna certifiering ska man förbinda sig att exempelvis källsortera, minimera slöseri och transporter, köpa miljövänliga varor och informera all personal om sin miljöpolicy.

• Hitta ett bättre mått på ekonomisk tillväxt som tar hänsyn till miljö, slitage av realkapital etc. Exempelvis MNP; den miljöjusterade nationalprodukten (för att få fram MNP drar man bort kapitalförslitningen, värdet av miljöslitage och naturresursförbrukning under året från BNP).

Den högsta punkten i Uppsala är ett sopberg. Detta är ett exempel på den”slit-och-släng-anda” vi har idag. Vi lär oss inte att ta hand om våra saker och försöka hitta saker som håller, utan köper det billigaste, använder det ett tag och köper gladeligen nytt när den gamla produkten går sönder. Detta är inte ett exempel på att låta ekonomi och miljö samexistera. Ett alternativ kan vara att lägga ner möda på att tillverka hållbara produkter som kostar mer, uppmuntra kunden att laga istället för att köpa nytt. För att detta ska fungera behöver vi stifta lagar och lägga höga skatter på ”dåliga” produkter för att knuffa utvecklingen i rätt riktning. Om vi inte försöker få utvecklingen i ”rätt” riktning kan Eklunds ord mycket möjligt bli ett framtida scenario: ”Om den ekonomiska tillväxten delvis sker på bekostnad av miljön, kommer marginalnyttan av ökad standard gradvis att avta, medan marginalkostnaden för en förstörd miljö stiger”.

Dan W Boter
danbor02@student.umu.se