Komparativ textdiskussion genom retorisk analys

2004-10-08

Metod

Att välja metoderna för en sådan här typ av analys är inte helt enkelt. Det slutgiltiga valet den enskilde sedan gör är resultatet av vad denne vill och väljer att belysa i de aktuella artefakterna, likväl som i sin analytiska text.

Den ideologikritiska och den kunskapskritiska metoden bildar fundamentet på vilken denna analytiska text tar sin utgångspunkt. Rent spontant kan det med fog tyckas som ett misstag att i detta fall välja den ideologikritiska metoden, då vi vet mycket väl vad Dagens Nyheter (DN, oberoende liberal) och Thomas Östros (s) står för ur ett ideologipolitiskt perspektiv. Men vet vi verkligen det? Om vi vet; vet vi då hur vi skall förhålla oss till denna kunskap? Personligen var jag inte alls så säker på deras ståndpunkter i de frågor som behandlas i deras respektive texter, innan jag analyserat dem.

Uppdelningen och ordningen av de olika analyserna bör också kort nämnas. Eftersom jag valt att bygga kunskapskritiken på ideologikritiken, så faller det sig naturligt att först redogöra för båda texterna ur ett ideologikritiskt perspektiv, för att sedan komplettera med det kunskapskritiska perspektivet.

Syfte

Utifrån valda analysmetoder blir syftet med denna analytiska text att med utgångspunkt från de givna parametrarna för respektive metod, försöka bringa upp underliggande ståndpunkter och budskap, vilka avslöjar en ideologi, till ytan. Den kunskapskritiska analysen hjälper sedan också till att tolka kunskapen, vilket i sin tur ger oss ett förhållningssätt till densamma. De yttre ramarna för inom vilket detta skall ske kallas i denna kontext komparativ textdiskussion.

Frågeställningar

De explicita frågeställningarna som avses besvaras mot slutet av denna analytiska text är dessa: På vilket/vilka sätt cementerar de båda sändarna för oss mottagare gamla trossatser rörande utbildningsfrågor och på vilket/vilka sätt lanserar de för oss nya trossatser rörande utbildningsfrågor? Vad blir följdverkningarna av detta för oss? Och hur skall vi förhålla oss till den nya kunskap som vi fått genom de båda analyserna? Adekvata, tillika centrala, frågeställningar som i symbios med deras respektive svar utgör essensen för denna analytiska text.

Ideologikritisk analys av DN-ledare

Vad vet vi om de kontextuella faktorerna gällande denna artefakt (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=576&a=310577&previousRenderType=2)? Karaktäristiskt för ledare i allmänhet och DN:s dito i synnerhet är att den vill tjäna som språkrör för tidningen i stort, samt vara opinionsbildare. En ledare skall helt enkelt tycka, tänka, tro, vilja, hävda, konstatera, propagera, argumentera, agitera, attackera, försvara etc. Allt detta inte nödvändigtvis på en och samma gång, förstås. Gällande DN:s politiska utgångspunkt, så betecknar tidningen sig som ”oberoende liberal”.

Utifrån denna vetskap om artefakten kan vi lättare peka ut det som ur ett ideologikritiskt perspektiv är signifikativt i DN-ledaren (2004-09-13). Det faktum att ledaren alltid är politiskt medveten gör att den oavsett om den tycker, tänker, tror etc., så driver den alltid minst en (hypo)tes. Med vetskapen om denna centrala funktion kan vi också konstatera att någon typ av ideologi måste ligga till grund för den givna tesen. En tes som i detta fall kan formuleras enligt följande: ”Den sittande regeringen satsar inte tillräckligt mycket pengar på forskning.” Detta medför att ledarens ideologi förespråkar en ökad satsning på utbildning, vilket konkret innebär större resurser till forskning. Indirekt säger DN-ledaren att det för nuvarande satsat på tok för lite pengar på utbildning/forskning. Redan i detta skede går det alltså att se att DN-ledaren inte drar jämnt med den sittande regeringen.

Detta leder oss in på den grundläggande skillnaden mellan DN-ledarens åsikt och dem den vänder sig emot (den sittande regeringen) och deras av DN-ledaren stipulativa men outsagda åsiktsposition. DN-ledaren menar nämligen på att regeringen inte tycker forskning är viktigt, ja utbildning överhuvudtaget, genom att steg för steg skära ned på resurserna. Redan i det första stycket går det att skönja ett tydligt ställningstagande på ordvalsnivå, följande konstateras: ”Det visar hur snabbt det kan gå att slå sönder attraktiva forskningsmiljöer när arbetsvillkor och ekonomiska möjligheter successivt försämras.” Vidare går det att finna formuleringar som ”nedmontering”, ”Men utvecklingen stagnerade”, ”inte större än”, ”ignorerar varningssignalerna från forskarsamhället”, ”Rosenbad gör andra prioriteringar”, som visar ett tydligt ställningstagande emot den sittande regeringen. Den ideologiska skillnaden blir ännu tydligare med första meningen i DN-ledarens andra stycke: ”Pengarna räcker inte till det grundläggande.” Där ”grundläggande” blir en laddad konnotation som får symbolisera hela utbildningsområdet, då det underförstådda blir att den som inte ens väljer att satsa på det grundläggande, inte har mycket till övers för området i sin helhet. Att ledaren i det påföljande stycket skriver ”Varför detta inträffar är knappast någon hemlighet, vare sig för de inblandade eller för ansvariga politiker”, förstärker ytterligare bilden av denna ledare har en helt annan värdegrund än vad den sittande regeringen har. En annan typisk beståndsdel den ideologikritiska analysen letar efter är pronomen. Några tydligt utskrivna sådana går inte att finna i den aktuella DN-ledaren, men de finns ändå där, outsagda. Kritiken mot den sittande regeringen är nämligen påtaglig, vilket gör att vi mot dom-känslan infinner sig redan i textens inledning.

Vidare bör nämnas att DN-ledaren ”gömmer” sig bakom tillsynes okontroversiella faktauppgifter och andrahandskällor, ja praktiskt taget genom hela texten hänvisas vi läsare direkt eller indirekt till ett inlägg från ”tretton medicinforskare på söndagens DN Debatt”. Med formuleringar som ”Under perioden ökade resurserna med totalt 8 procent i Sverige, medan medianvärdet för de tio länder som har jämförbar statistik var 36 procent”., blir vagheten i ett sådant påstående en tydlig perspektivmarkör. Samtliga statistikuppgifter och hänvisningar till sekundära källor, gör texten svårhanterlig ur ett trovärdighetsperspektiv, men desto tydligare ur ett ideologipolitiskt perspektiv.

Mest signifikativt för denna DN-ledare är tydligheten av ett av de starkaste kännetecknen vi letar efter i den ideologikritiska analysen, nämligen det att konstatera istället för att argumentera. Hela DN-ledaren är ett enda långt konstaterande av hur saker och ting är och sköts, och hur det borde vara och skötas. DN-ledaren är inte särdeles dialogisk i sitt sätt att resonera, motrösterna kvävs fortare än vad vi anar.

Ideologikritisk analys av Thomas Östros-artikel

Thomas Östros, den socialdemokratiske utbildnings- och forskningsministern, har författat och publicerat (2004-08-04) en artikel (http://www.regeringen.se/sb/d/1386/a/28045) om utbildning och forskning på regeringskansliets hemsida, en sida öppen för allmänheten. Artikeln tar upp frågor om och kring Sveriges (läs; regeringens) förhållande till frågor rörande utbildning och forskning. I det forum texten publiceras kan den uppfattas som enbart en informerande artikel, men i realiteten är det ett tydligt påverkansförsök på alla (medborgare i Sverige, potentiella väljare).

Via en tillsynes grundlig genomgång av vad socialdemokraterna gjort på utbildnings- och forskningsområdet det senaste decenniet, bekräftar Östros vår bild av vad socialdemokratin står för. Socialdemokraterna tycker att utbildning är bland de viktigaste hörnstenarna i samhället och då särskilt utbildning från grunden och för de svagaste i samhället. I viss mån kan vi betrakta detta som någon sorts värderande allmänsanning, som hela artikeln vilar på. Inledningsvis ger Östros en mörk bakgrund, som också tjänar till att markera en tydlig ideologisk skillnad gentemot det borgerliga blocket: ”Utgångsläget var dystert. Den borgerliga regeringen hade inte bara kört landets och människornas ekonomi i botten utan samtidigt stod hundratusentals arbetslösa utan framtidsmöjligheter. Sverige tappade stort jämfört med övriga industriländer i den ekonomiska utvecklingen”. Genom att sedan ta upp kunskapslyftet, vuxenutbildningen och förändringarna av gymnasieskolan visar Östros på denna viktiga förutsättning för högre utbildning och forskning.

I likhet med DN-ledaren finner man inga uppenbara pronomen, vilka kan urskilja sociala och ideologiska funktioner, men under ytan finns de där. Vi mot dom-känslan är inte lika påtaglig som i DN-ledaren, men den finns där. Vidare är textens värdehierarki intressant att titta extra på. Förhållandevis lite utrymmes ges åt studiemedelsfrågor. Studiestödet tas endast upp med en enda mening: ”Ett nytt studiestöd innebär att studenterna får en lägre skuldsättning och bättre möjligheter att arbeta vid sidan av studierna.” I artikelns sista stycke hänvisar Östros till en rankning i tidskriften Newsweek, som rankar Sverige som nummer ett bland världens länder. Detta menar Östros är till stor del prioriteringen av utbildningens förtjänst. Kan tyckas helt ovidkommande i sammanhanget, men för Östros är det av stor betydelse, genom slutklämmen: ”Det är ett gott internationellt betyg åt ett decennium där den socialdemokratiska regeringen satt utbildning och forskning i första rummet.”

Precis som i DN-ledaren är Östros artikel konstaterande, inte argumenterande. Detta medför att vi som mottagare tilldelas en passiv roll, där Östros ord bär på sanningen. Östros artikel kan uppfattas som kontroversiell, då konstaterandet förutsätter allmänsanningar och framställandet av tvivelaktiga uppgifter som självklara. Vi antas hålla med redan från början, någonting som skapar problem om så icke är fallet.

Kunskapskritisk analys av DN-ledare

Den kunskapskritiska analysen handlar till del om vad för sorts kunskap texten ger oss och hur vi för håller oss till det. Det är därför av adekvat betydelse att understryka min egna kritiska hållning till det jag analyserar. Dessa texter som jag är i färd med att analysera ger mig ny kunskap, men till vilken nytta? Då jag anser DN-ledaren i allmänhet och politiker i synnerhet har en ytterst låg trovärdighet, är det knappast troligt att jag kommer att ta till mig den nya kunskapen på det tilltänkta, positiva, sättet. Men att de ämnen och frågor texten behandlar är viktiga står bortom allt rimligt tvivel.

Den kunskap DN-ledaren ger oss är av exakt karaktär genom hänvisningar till siffror, statistik och välkända källor. Men den är samtidigt öppen, eftersom vi inte kan veta helt säkert vem sändaren vänder sig till, det är inte uttalat. Gestaltningen är av beskrivande art och är som tidigare sagts ur ett ideologipolitiskt perspektiv, detta i form av ett konstaterande istället för argumenterande. På grund av det faktum att DN-ledaren bygger på en debattartikel och hänvisar till den är det inte särdeles mycket ny kunskap som tillförs. Detta är förstås beroende av våra förkunskaper.

Ett centralt begrepp inom kunskapskritiken är prövning. Exempelvis kan vi fråga oss; hur självkritisk är DN-ledaren till sin egen hållning? Inte särskilt, då den genomgående har för avsikt att konstatera genom att hänvisa till andra källor. Motargument saknas, vilket får till följd att texten tappar i trovärdighet.

Kunskapskritisk analys av Thomas Östros-artikel

Artikeln ger oss en hel del nya kunskaper om skeenden inom den svenska utbildningsvärlden det senaste decenniet. Texten tar upp för oss mycket viktiga ämnen och frågor. Vi får bland annat vetskap om miljardsatsningar som inneburit ökat antal utbildningsplatser och lärartjänster. Mängden fakta är stor och exakt, i form av siffror och statistik. Gestaltningen är precis som i DN-ledaren av beskrivande art där perspektivet är givet, även om det inte är explicit utsagt.

Den historiska tillbakablicken ger oss en viktig utgångspunkt, varifrån Östros vill att vi skall se den positiva utvecklingen. Kunskapen vi får kan sägas vara såväl generell som specifik, detta då Östros ger oss en generell bild av den svenska utbildningen i stort, men där vi samtidigt kan betrakta utbildningsområdet som någonting specifik.

Det sagda om det avslutande stycket om Newsweek-artikeln i den ideologikritiska analysen går även att applicera i en kunskapskritisk kontext. Genom en tillsynes ovidkommande aspekt för sammanhanget, kan vi vinna ny kunskap som kan vara av relevans för oss i andra sammanhang.

Metoden Östros har använts sig av är förstås att denne har deltagit aktivt i det som beskrivs, vilket gör att han bör ha god kännedom i ämnet. Det faktum att texten är konstaterande gör att självkritiken är påtagligt frånvarande. I och med detta kan texten inte heller betraktas som särdeles problematiskt lagd, det vill säga hur öppen den är för diskussion, vilket kan inverka negativt på helhetens trovärdighet.

Konklusion

Att de båda analysobjekten är varandras motsatser ur ett ideologipolitiskt perspektiv kan man tydligt se. DN-ledaren med sin liberala och anti-regeringen-hållning och Östros med sin socialistiska och pro-regeringen-hållning. Detta innebär förmodligen att ingen ny kunskap är tilltagen och därmed är några nya upptäckter gjorda. Men i denna värderande slutsats av denna analytiska text är det inte vad som skrivits i respektive artikel som är av främsta intresse, utan hur de valt att förmedla en ståndpunkt, ett budskap.

Sändarnas respektive politiska hållning färgar av sig mindre än vad man kan tro på deras respektive val av tillvägagångssätt, topikerna påminner om varandra. Såväl DN-ledaren som Östros cementerar de gamla trossatserna om vikten av att satsa på utbildning genom att sätta in utbildningsfrågorna i ett historiskt perspektiv. Utbildning och forskning har alltid varit viktigt i och för Sverige, varför det nu är alarmerande att se en stagnation på området under en längre period, menar DN-ledaren. Östros hävdar emellertid att utbildning minsann är någonting viktigt och någonting som det satsats på, som aldrig förr det senaste decenniet. Ekonomiska siffror och summor är också någonting de båda väljer att framhäva, detta främst genom olika jämförelser mellan tidsepoker.

Etablering av nya trossatser bygger i mångt och mycket på att vi som läsare identifierar oss med deras ideologipolitiska ståndpunkt. DN-ledaren vill underförstått underblåsa missnöjet med den sittande regeringen, varför de hoppas på att deras ståndpunkt och budskap och de skäl (faktaunderlaget) de framlägger för dem, skall etableras som de nya trossatserna om den sittande regeringen. Östros försöker etablera sina trossanningar på samma vis, det vill säga genom att anspela på en misslyckad meningsmotståndare och genom faktauppgifter slå hål på ”myten” om att den sittande regeringen satsar för lite på utbildning.

Sändarnas respektive val av skriftlig framställning, som vi nu upptäckt i grunden är uppenbart lika varandra, får konsekvenser ur ett retoriskt perspektiv. Detta eftersom ingen av dessa två texter är särdeles effektiva rent persuasivt. Deras konstaterande, istället för argumenterande, hållning innebär att de får svårigheter att övertyga de mottagare som är av motsatt politisk ståndpunkt gentemot sändaren. Ett refutatio-parti skulle göra gott för båda texterna. Dem enda de lyckas övertyga är redan övertygade, någonting som bör betraktas som rent resursslöseri. Den alltför enkla bild av hur saker och ting förhåller sig som sändarna förmedlar genomskådas med lätthet av läsarna, vilket inte kommer sändarna till gagn, snarare tvärtom.

Då båda dessa texter innehåller tydliga propagandistiska drag måste läsning av dessa och andra liknande texter ske med en kritisk försiktighet. Vi bör alltså förhålla oss ytterst kritiska till vår nyfunna kunskap från de båda texterna, när vi nu vet att det ligger tydliga och skilda ideologipolitiska budskap och avsikter under ytan.


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se