Ekonomi, emotioner och egoistisk enfald

Söndag 26/6 2005
Gimonäs CK handlar i dessa dagar till stor del om ekonomi. ”Konkurshot”, skriver pressen om. Men vad kan ligga bakom denna verklighet? Emotioner och egoistisk enfald? Knappast föredömligt ledarskap, lagarbete och listighet.

Vad har Gimonäs CK, som inte klubbarna Umeå IK och Umeå FC har? En egen arena! På sommaren finns det ingen arena i Umeå som slår Gimoborg. Med planer av naturgräs gör sig varken Gammliavallen eller MSK Arena sig anspråksbesvär. Med en klubbstuga av större modell och övriga faciliteter spelar också Ersängsvallen och Tegstunet i en lägre division än Gimoborg. Med anor och värdskap av såväl stora matcher som stora konserter, förknippas Gimoborg med oförglömliga minnen, inte bara för genuina Umeåbor i allmänhet och Gimonäsare i synnerhet, utan också för många människor ute i vida världen. Mycket, om inte allt, av vad Gimonäs CK har varit, är och kommer att vara handlar om Gimoborg. Gimoborg är Gimonäs CK:s själ och hjärta! Utan Gimoborg riskerar GCK att bli lika profillös och andefattig som exempelvis Umeå Fotbollclub. Nu brukar det dock sägas att klubbar av det format som de ovannämnda, är och formas av dels dess medlemmar och dels av dem som arbetar aktivt i den. Umeå IK har sin Roland Arnqvist och Susanne Granberg. Umeå FC sin Gunnar Eriksson, Jan Nilsäter och Håkan Bäckström. Men vad heter Gimonäs CK:s motsvarigheter?

Jag betvivlar på intet sätt de framstående aktörerna inom och runt GCK-herrfotbollsstyrelse, när det kommer till deras goda och ovillkorliga kärlekskänslor för klubbens herrfotbollsverksamhet. Kanske blir jag förd bakom ljuset av min egen intuition när jag först påstår att det som främst skiljer formationer som Arnqvist/Granberg och Eriksson/Nilsäter/Bäckström från delar av GCK-styret är så basala drivkrafter som intresse och vilja. Vid närmare eftertanke så kan det mycket väl vara så att GCK-gardet de facto bär på fundamentala element som intresse och vilja, men där skiljelinjen istället går mellan dessa och en annan primär kraft – handlingskraften!

I exemplet Gimonäs CK i allmänhet och dess fotbollsverksamhet i synnerhet, blir det hela tydligt. Ur det krasst ekonomiska perspektivet kan jag tycka att Gimonäs CK:s kostym är på tok för stor i förhållande till dess kroppsliga verksamhetsform och omfång, varför de styrande i föreningen inte gör mer än rätt som avyttrar Gimoborg som sin högborg. Men det som gjort denna hastiga avklädning nödvändig är akuta likviditetsproblem, någonting som orsakats av år med såväl mänsklig som monetär missämja. När stora delar av GCK:s ungdomssektion 2002 beslöt sig för att lämna moderföreningen och bedriva verksamhet i eget namn (GUIF) förlorade GCK stora pengar (det har talats om 300 000 kronor) på grund av uteblivna aktivitetsbidrag. Lägg därtill rasande bingolottoförsäljning och vi talar om betydande inkomstbortfall. Det görs förvisso ett storartat arbete med den veckovis återkommande bingoverksamheten, en inkomstkälla så god som någon, men det är uppenbarligen inte tillräckligt. Det är inte tu tal om att konkurrensen på sponsormarknaden är tuff i Umeå med omnejd, men guldet finns där ute, det gäller bara att vaska fram det. Och för att lyckas med det behöver aktörerna ändamålsenliga verktyg! I entreprenörernas värld är huvudkomponenterna två. Det handlar om att den framgångsrika entreprenören dels har det som kallas ”entreprenörsanda”, vilket enkelt och kort kan sägas vara dennas idéer. Dels bör denna också ha lämplig (ut)bildning, relevant för de aktuella verksamhetsaktiviteterna. Talar man, utifrån detta, då om styrelsearbete i en idrottsförening blir det adekvat att ställa frågan som rör vilka kompetensområden som medlemmarna bör täcka in via deras respektive bildningsprofession, för att på bästa sätt realisera idéerna? Här går givetvis meningarna isär, ekonomerna skulle förmodligen hävda att förmågan till upprättande av en balans- respektive resultaträkning hör till var och ens allmänna bildning, medan någon annan puffar för mun- och tandhygien, det historiska slaget vid Hastings eller konsten att slå en bredsida. Hur man än väljer att formera de styrande trupperna bör man ha klart för sig att kompetenserna bör vara ändamålsenliga och komplementära, i den meningen att var och en bidrar med sitt med avsikt att förena idéarbetet i gemensam riktning.

Även om idéer och kompetens räcker långt, så är det i de retorikfilosofiska oceanerna man finner det som har varit av avgörande betydelse i fallet Gimonäs CK. Det jag åsyftar är förnuftet. Redan före Aristoteles tid (ca 400 f. Kr) skiljde sig människorna från djuren just i detta avseende. Det var dock Aristoteles som tog bladet från munnen och sade: ”Det som skiljer människa från djur är förnuftet. Människan är det förnuftiga djuret”. Detta uttryckte Aristoteles förmodligen långt före teorier om entreprenörsanda och kompetens, men vad är då förnuftet och vad skall man ha det till? En människas förnuft kan enkelt uttryckt sägas vara dennas omdömesförmåga. I praktisk mening kan förnuftet definieras som den avgörande psykiska faktorn vilken bestämmer viljan. Den tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804) konstaterade att ingenting utom en god vilja kan utan inskränkning betraktas som gott. Om då viljan är central i resonemanget om förnuftet och dess praktiska tillämpning, blir det också adekvat att fundera kring viljans frihet. Människans fria vilja, finns den? Den fria viljan kan sägas vara beroende av dels de biologiska generna evolutionen frambringar och dels kultursamhälleliga miljöfaktorer. En människa vars valfrihet ständigt har inskränkts till två val kan i en mening betecknas som ”ofri”, men i en annan mening betecknas som ”fri”. Ofri på så vis att hon inte är medveten om det tredje, fjärde eller femte valalternativet, men samtidigt fri, då hon känner sig fri på grund av sin omedvetenhet. Om jag härvidlag kopplar det praktiska förnuftet till entreprenörsanda och kompetens, så leder det till framställandet av ett antal retorikfilosofiska frågeställningar. Det jag försöker att göra här är inte att sammanfoga länkar till en slitstark kedja, utan jag försöker i själva verket att lägga ett tiotusenbitarspussel. Ty, vad kom först, hönan eller ägget? Är det förnuftet som skapar idéerna och bildningen, eller är det tvärtom? Är det den (o)fria viljan som formar handlingskraften, eller är det tvärtom?

Nu, när Gimonäs CK närmar sig helvetet i säcken, blir Kants kategoriska imperativ (”Handla så att maximen för din vilja alltid samtidigt kan gälla som princip för allmän lag”) intressant att ställa emot de ansvariga inom GCK och dess handlande. Utgår jag här ifrån att deras faktiska och praktiska gärningar är de samma som deras viljeintentioner, är det lätt att förkasta personerna som moraliskt tvivelaktiga förebilder när det kommer till bedrivandet av idrottsverksamhet i en ideell förening. Men vem är jag att moralisera över andras moraliska värdegrund? Mitt förnuft påminner mig om mina begränsningar, mitt maktbegär och min oförmåga att undvika förfallande förvaltning till förmån för hållbar utveckling. Kanske är det dags att sluta med denna syssla och lämna över till någon som är beskaffad med förnuft att stafa till ekonomi, emotioner och egoistisk enfald? Innan jag måste sälja själ och hjärta för att överleva.


Dan W Boter
danbor02@student.umu.se